Sitter egentligen och skriver annat men det är ofta då jag kommer på saker att skriva om här.
Jobbar fortfarande på några mer välgenomarbetade blogginlägg som är på G. (spännande att programmet föreslår särskrivning)
Men nu kommer en tanke som jag skrivit om tidigare men nu kommer den ett varv till.
Jag är 33 år gammal, alltså fullt vuxen rent åldersmässigt och jag tror/vet att jag är vuxen i de allra flesta fallen. Förutom när jag väljer att inte vara det.
Hur som helst så har jag tänkt på en sak och nu i dagarna blev det så tydligt.
Jag kommer genom mitt yrke i kontakt med många människor, både i glädje och sorg. Härom dagen satt jag i telefon med en människa som jag råkar veta var 66 år. Detta gäller just de mellan 65 och 70år.
Mitt i samtalet som handlade om en en anhörigs begravning (fast personen pratade om allt annat än den... ja ja), frågar hon om hur länge jag varit präst. För att sedan kommentera att då var jag väl inte så gammal. Vilket jag knappt kommenterade för, för mig har min ålder ingenting att göra med huruvida jag kan göra mitt jobb eller inte.
Jag kan förstå oron i att inte vara säker på att en person klarar av sitt arbete och som i detta fallet handlar om en begravning. Något oerhört viktigt.
Så igår ringde jag upp en person på några år över 80, då är det aldrig något "problem" med att jag inte är man och i femtioårsåldern. Detta är en kvinna och då är det än mindre "problem". Där möter jag snarare tankar om att jag minsann har kunnat bli vad jag önskat. snarare en beundran, men också en tillit till att jag kan. Jag har ju mitt yrke och då kan jag alltså.
Jag tror helt klart att det är en generationsfråga, även om det "bara" skiljer de båda personerna ca20 år åt så litar den ene på att har du ett yrke har du kompetens, medans den andre tänker ålder lika med kompetens.
Jag vet att jag inte kan utläsa allt detta av mina samtal med dessa båda personerna men de fick bli mina exempel för jag möter det då och då.
hur upplever ni att ni bli bedömda på grund av er ålder istället för tack vare er kompetens?
Själv har jag nog inte märkt det på så vis via yrket men på många andra vis tyvärr...
SvaraRaderaÅ jag blir, (ursäkta uttrycket, du är ju präst), så inihelvetes less på folk som tror att man inte klarar av vissa saker för att jag är kvinna o inte man. Hade det varit en man i många avseende så hade aldrig kommentaren el diskussionen kommit upp.
Ha en skön kväll !!
Har inte direkt märkt av något sådant själv - när jag var yngre ... men kanske kan jämförelse ålder vs kompetens göras av människor som är osäkra på sig själva, sitt eget kunnande och förmåga ... Tror det handlar mer om det än åldern på dem som jämför/"kritiserar" ... den "sorten" finns i alla ålderskategorier ... Var stolt över det du kan och står för, det räcker till ... oavsett ålder ... tid/ålder är inte detsamma som att vara en garanti för en "bättre" yrkesutövning .../Mormor
SvaraRadera