Sidor

fredag 11 januari 2013

När lär vi oss detta?

Har kommit fram till att vissa saker som hör till vuxenvärlden ska man tydligen lära sig genom "försök och misstag"/trail and error- metoden.
Vissa saker är bagateller i tillvaron, medans andra defenitivt inte är det!

Detta påbörjade jag förra året för längesedan men nu får det publiceras. Vi kom vid tillfället på fler saker som jag sedan inte lyckats komma på igen.

Tänkte lista några av de saker jag och min vän H kommit på. Några mindre allvarliga och några lite mer allvarliga.



Jag lärde mig att sätta igång en diskmaskin, men fylla på spolglans... och salt?? I vår maskin syns det inte ens när spolglansen är slut och att fylla på den är hm inte svårt, men jag vet egentligen inte om jag lyckats någon gång. Gör jag detta tillräckligt ofta? Fyller på alltså... Och saltet, kollade och det var alldeles slut, kanske bäst att köpa lite...
Dessutom har alla maskiner inte behov av varken salt eller spolglans om jag förstått det hela rätt... Numera säger de till själva om det fattas...

Något jag också lärde mig var att sätta igång en tvättmaskin. Men vet ni hur man gör om luckan fastnat och man inte får upp den?
Det vet jag efter att i någon tvättstuga tillhörande något fastighetsbolag räknat ut det på egen hand.



Ser ni luckan nere i högra hörnet? De kan sitta på olika ställen men innanför denna lucka finns det en nödöppnare. Den drar man i och vips öppnas luckan. Kollade lite på nätet och det är många som undrat och ställt frågan, det verkar också som om de som svarat lärt sig via "trail and error"-metoden...


Så var det det lite mer allvarliga, visst är det trevligt med ren och skinande disk och att få ut kläderna ur tvättmaskinen. Men vissa saker vill man inte lära sig medans man är mitt uppe i det så att säga.

Detta gäller cellprovtagningen för att upptäcka livmodershalscancer här nedan står lite kring inbjudan som jag hämtat på vårdguiden.se.


Inbjudan

Alla kvinnor mellan 23 och 49 år som är mantalsskrivna i Stockholms län kallas vart tredje år till en gynekologisk cellprovtagning. Kvinnor mellan 50 och 60 år kallas vart femte år. Om du redan har tagit ett cellprov mellan två kallelser, hos till exempel en privat gynekolog, får du ingen kallelse.
Barnmorskor på nästan alla mödravårdscentraler / barnmorskemottagningar i länet utför provtagningen. Du kallas till den mottagning som ansvarar för det område där du bor.

I den yttre bekantskapskretsen finns en kvinna som när hon för första gången blev kallad till gynekologisk cellprovtagning som 23 åring var oskuld. Ingenstans verkar det stå att du inte behöver gå på provtagningen som oskuld. Ingen frågade heller henne om hon var oskuld eller inte.
Då kommer vi till detta med mödomshinnan, denna kan "försvinna" när man idrottar, rider eller använder tampong. Andra har den kvar till den dag de "vinner sin sexualitet"/har sex för första gången.
Denna kvinna hade sin mödomshinna kvar. Så den relativt enkla provtagningen som är helt smärtfri i princip. Blev för henne något helt annat och defenitivt smärtfritt.
Hon fick alltså lära sig genom att själv uppleva att hon som oskuld inte behöver ha tagit sitt första cellprov. Är mycket glad över att själv sluppit detta.

Nästa faller inom ramen för privat hygien, tydligen är det så att informationen kring detta har blivit bättre sedan jag gick i skolan. Men säg att man inte har föräldrar som upplyser än om att när man börjar nå tonåren behöver tänka på hygienen även kring det mest privata. Tja, då vore det ju bra om man kunde få den informationen hos barnmorskan eller i skolan under sexualkunskaps-lektionerna eller vad de nu heter. 
Jag fick aldrig den informationen, varken i skolan eller hemma. Mina första bindor skrev jag en lapp till mamma om och la på köksbordet.
Förstod väl så småningom hur man "bör" ha det med hygienen i det området. Hade väl kanske inte hänt så mycket. Men information om intimhygien är nog ändå bra att få.
 

Som sagt det var mer vi kom på men det är inget jag idag minns.

Har du något som du tänker, NÄR skulle man ha lärt sig detta och kanske av VEM?!







1 kommentar:

  1. Tankeväckande inlägg!! Verkligen! Då jag lever med folk ifrån många olika kulturer möter jag denna typ av frågor nästan varje dag. Saker som jag tycker är självklart att känna till, vet de inte ett dugg om. Saker de tycker är vardag famlar jag i blindo inför.. Kanske borde bli ett blogginlägg?..

    Hoppas du har det bra?! Kram

    SvaraRadera