Sidor

torsdag 16 maj 2013

Undrar

Ja ibland undrar jag över mycket.
Åsa skrev om att anta saker, att anta saker om sig själv som man sedan anledning att ifrågasetta.

Jag antar om mig själv att jag är blyg, men en klok "kille" jag dejtade hjälpte mig att ifrågasetta det antagandet.

Vad är det mer jag bara antar om mig själv?

Att jag är en färglad person (vänta här nu har svart och blått nästan enbart i min garderob med inslag av grått, grönt och rött)

Vet inte om jag tänker skriva om så många fler antaganden jag har om mig själv. Men tänk efter det är intressant.

Sedan har jag gått och funderat på en annan sak, i omgångar.

Jag har bloggat på tre olika "ställen". 

Den första jag startade fanns kanske här... Hur som helst så lästes den av kollegor, flertalet bekanta, arbetskollegor visste om den, vänner.
Det var en blogg som jag var öppen med, lät vem som helst veta om och läsa om dom ville.
Kände då att det hämmade mig. Kände att jag inte kunde vara privat utan bara personlig.

Bytte till älskade Amelia portalen... Tror att jag kanske var lite mer privatpersonlig - alltså skrev om vad jag faktiskt tyckte, tänkte och kände.
Så blev det som det blev och jag hamnade här

Återigen känner jag att min blogg är något slätstruken, inte så mycket JAG i den, eller kanske inte så mycket djup utan mäst yta om ni förstår.

Jag är mycket mer diskret med denna blogg, så det hindrar mig inte från att skriva om vad jag känner och tänker om livet.

Så jag undrar om det kan vara så att jag tror det skulle ta så mycket energi att skriva om vad jag känner och tänker om saker och ting i mitt liv?

Jag kontrollerar ju helt själv vad jag lämnar ut och skulle defenitivt kunna/vilja lämna ut mer av mina inre tankar. Skulle nog må bra av det också.

Undrar om det kan vara så att min arbtesroll hämmar mig?

På fb avstår jag definitivt från att skriva en hel del och gör nog som många av min aprästkollegor och skaffar en till profil en prästUlrika. Flyttar över lite "fb vänner" till den oficiella från den privata.

Har detta smittat av sig till bloggen?
Jag har inga planer på att skriva något som är så provokativt att någon skulle anmäla prästUlrika för hennes/min privata blogg.
Jag gör ju inga anspråk på att vara en kristen prästs blogg. Inte alls. Denna är min privata.

Mm jag undrar jag.

Hoppas ni njuter av våren.

Igår kväll var jag på en lång härlig promenad med H, tänk så ljust det är länge nu. Älskar kvällarna nu när ljuset kommit tillbaka.

När jag går från arbetet ikväll ska jag inte jobba på FEM hela dagar. Så skönt.

Får mina nya sommardäck idag!

Nej, nu är det nog dags att jobba. Ska fixa en präst fb sida!!

Kram

2 kommentarer:

  1. Jag skriver också mindre privat nu, färre bilder på barnen och så vidare. Känner mig lite för offentlig här under eget namn och med länkar till mitt företag osv.

    SvaraRadera
  2. Hmmm.. ja, det här med skrivandet är svårt. Kanske handlar det om lusten att skriva. Ibland tar det helt enkelt för mycket energi. Kanske handlar det om just det du beskriver - att gränsen mellan personlig och privat blir för knepig att hålla. Vissa perioder i livet är det svårt.

    Min blogg läser knappt någon - och ingen av mina vänner eller kollegor kommenterar den om de läser den. På FB ser folk bara det jag vill att de skall se. Min blogginlägg är länkade där, men bara för dem som jag anser skall se dem...

    Många kramar

    SvaraRadera