Det var längesedan jag umgicks med någon annan än min man. Ja igår träffade vi Helena, Arvid och Per men de ingår liksom i "familjen" så... Vad jag menar det är inget ansträngande att umgås med. Precis som det inte är med syrran m fam, mamma och pappa, min man såklart.
Ikväll har jag umgåtts med kollegor/vänner kring bordet på bilden ovan. Vi var hemma hos en av oss och åt mat och bara pratade. Märkte hur trött jag blev på en gång. Även om vi hade trevligt så var jag liksom hux flux tvingad att anstränga mig lite.
Vilket hem hon bor i blev alldeles förälskad i både kök och vardagsrum, ja i stilen på huset. Mm där hade jag kunnat bo! Bl.a. annat var alla fönster djupa vilket jag gillar. Man kan ha så mycket fint ståendes i sådana fönster och sätta upp hyllor i dem mm
Vi hade hur som helst en trevlig kväll och det var lite skönt att komma bort och mannen min njöt nog av några ensamma timmar.
Kram
*ler* NU är jag tillbaka... Och tänk - jag förstår så väl vad du menar! Om att umgås och bli trött. Trots att det är jättetrevligt!
SvaraRaderaHoppas du haft en finfin sommar hittills Ulrika och att du har tagit hand om dig. Kramar