söndag 22 september 2013

"En smula underbar"

Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.


Så står det om boken på en av de sajter där man kan köpa böcker.


Jag köpte denna bok så fort jag såg den på vår bokhandel och tänkte att nu, nu... skulle jag få läsa en bra bok.
Kom kanske trettio sidor in i boken sedan la jag ifrån mig den.
Så kom den då upp som bok att läsa i bloggdalas bokcirkel, lagom tills jag skulle iväg och åka.
Så bra tänkte jag, jag ger den en chans till.

Den höga igenkännings faktorn det talats om kring boken missar jag nästan helt.
Boken är uppdelad så att du följer Mo, Dora och Oskar/Peter. Ibland får du på så vis också tre olika synvinklar på en och samma händelse. Detta kan dock vara en smula underhållande. Pappan skymtar förbi ibland. Mo's inlägg har i princip inte gett mig annat än gäspningar om det inte varit ett kapitel där hon kommenterat någon händelse som nyss hänt med någon av barnen.
Har gillat Oskar/Peters kapitel, de är dessa som gett mig någon behållning genom boken, ska erkänna att jag hoppat över några av Mo kapitlen.

Kanske är det så att jag är lite för långt ifrån alla i boken inblandade?

Jag blev tyvärr väldigt besviken på denna bok och kanske hade jag för höga förväntningar.
Jag gillar Dawn French men enligt mig kan hon låta bli att skriva böcker.

1,5 poäng får den av mig

3 kommentarer:

  1. Vi verkar hyfsat överens den här gången.
    Å jag blev förvånad, jag ville gilla den här boken, och jag gjorde det... i korta stycken för sej men inte som helhet.
    Fast jag skiljer mej i att jag kunde identifiera mej med Mo.
    Förstår inte riktigt varför hon får så mkt kritik av alla som recenserat?
    Tyckte hon var sympatisk och gjorde så gott hon kunde.
    Kram på dej.

    SvaraRadera
  2. Håller med om allt du skriver! Mamman, som borde ligga mig närmst, var så tråkig att klockorna stannade. Möjligtvis kunde Peter/Oscar vara lite underhållande, men allt var bara alldeles för orealistiskt. Nej, nu glömmer jag den boken. fast först ska jag testa recepten i slutet av den...

    SvaraRadera
  3. *ler* Njaaaa... jag håller inte riktigt med. trots att jag inte heller tyckte om boken. För även om jag inte kan känna igen mig själv i karaktärerna, kan jag känna igen bitar av människor runt omkring mig. Och Doras språk är tyvärr inte alltför långt ifrån vanliga tonåringars språk. Men. Jag vill inte läsa mer av French. Jag vill fortsätta se upp till henne.

    Kram

    SvaraRadera