Sidor

söndag 24 november 2013

Bokrecension av "Förr eller senare exploderar jag"

Jag vet inte om det är en välsignelse eller inte men jag räknar nästan aldrig ut att jo men det kommer nog hända eller inte...
Jag ger mig hän och dyker in i en film, en bok mitt kritiska öga grumlas och jag tycks inte se det andra ser.
Det betyder inte att jag per automatik tycker att all film och alla böcker är bra. Men ibland så ser jag inte eller tänker jag inte på sådant som kan störa andra.

Men nu till torget i Bloggdala för recension av denna bok.


Förr eller senare exploderar jag, John Green

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.

Detta är en ungdomsbok men jag tycker den fungerar att läsa som vuxen också.

Jag skrattade oftare än tårarna föll, jag drogs in i historien och slukade boken fort fort. Det var en bok helt i min smak. Kanske saknade jag att det var skrivet lite mer där vissa saker hastades över.
Författaren undviker inte det fruktansvärda i att unga människor dör, samtidigt som han lyckas få in en del humor. Tycker Green lyckas på ett bra sett närma sig ett svårt ämne, utan att det blir för smärtsamt eller alltför trivialiserat.

Jag skulle gärna läsa ytterligare böcker av författaren och ger denna 4,5p av 5 möjliga

Kram

3 kommentarer:

  1. Roligt att läsa recensionerna från bokcirkeln, ni har sett texten från så många olika håll. :-)

    SvaraRadera
  2. Vi har helt olika syn på den här boken, jag önskar att jag aldrig läst den... Beror nog till del på min personliga situation, men jag tycker även att boken ibland är lite kantigt skriven. Jag hör definitivt inte till målgruppen...

    SvaraRadera
  3. Hade på känn att du skulle älska den här boken, varför vet jag inte men vi börjar väl få lite hum om varandras smak. Kul! Kul att du fick en mysig lässtund och kul att vi tycker olikt ibland.
    Själv var jag ju inte negativ alls. Bara mer ljummen än du. Kram

    SvaraRadera