onsdag 18 december 2013

18 december

Julgranen

Under meddeltiden uppförde man i Tyskland paradisspel, eftersom Adam och Eva har namnsdagar 23 och 24 december. Sedan omnämns första gången år 1605 men är förmodligen äldre. I detta spel förekom ett träd med äpplen som kallades paradisträdet, en symbol för det livets träd som enligt skapelseberättelsen stod i edens lustgård. Paradisträdet utvecklades sedan till att bli vår julgran. Kulorna vi pyntar med påminner oss om frukterna i trädet, stjärnan i toppen är Betlehemsstjärnan. Ljusen är Guds ljus i mörkret och en del sträcker sig så långt som att tolka granens grönska som en symbol för evigt liv.

Som vanligt kom traditionen till Sverige med högreståndsfamiljer, och från mitten av 1700-talet finns noteringar om julgranar i vårt land. Via föreningar, prästgårdar och skolor spred sig traditionen för att bli allmän en bit in på 1900-talet.

I mitt yrkesliv är jag långt ifrån konservativ i det stora hela och jag är relativt liberal även privat. Men när det gäller högtider bland annat och då kanske särskilt julen är jag konservativ och VET HUR DET SKALL VARA! ;-)

Jag vet att olika familjer har olika traditioner och det är helt ok. De senaste åren sedan jag gifte mig och flyttade hit har jag bara firat en julafton så som jag tycker julafton skall firas. Då var vi hemma hos oss.

Jag har tidigare haft svårt att förstå hur man kan fira på något annat sett än på det sett jag är uppvuxen med. Men jag förstår att skapa nya fungerande och härliga traditioner själv kring jul och jag har haft trevliga jular

Jag vet att alla jular inte var idylliska, fast så minns jag dem, som i ett skimmer av glädje och att det nästan var som om att befinna sig i paradiset. Det bubblar av lycka inom mig när jag minns jularna hemma hos mamma och pappa.

Hos mamma var julgranen alltid vackrast och det tycker jag nog än, även om min syster och jag kanske kommer i närheten. Jag tror jag var relativt elak redan som barn mot mina vänners julgranar. Min bästa kompis julgran kom jag väl att acceptera, den stod i köket, men var av plast då hennes mamma inte tålde gran. Andars tyckte jag rent av var fula. Jag kan än idag minnas hur en tjej hade en tall vilket jag inte alls kunde förstå, en annan hade sådant där änglahår eller vad det kallas över lamporna. Det var nog nästan som att häda mot den sanna läran… Jag hoppas att jag "bara" uttryckte mina åsikter hemma. Att jag inte smutskastade mina vänners julgranar. För själv hade jag nog blivit jätteledsen
Håller stenhårt på att den skall kläs den 23 december och inget annat datum.
 
Nej, nu är det dags för nästa skolklass och visning av kyrkan...
Kram på er
 
 
 
 

2 kommentarer:

  1. Pojkarna valde julgran i år - den blev därför pytteliten men väldigt söt :-D Den tradition vi håller på är att granen ska huggas i egen skog, annars varierar det lite när vi tar in den och klär den.

    SvaraRadera
  2. *ler* Fina Ulrika! NU har jag hunnit att läsa ifatt mig lite här på din blogg! Vilka fina och tänkvärda inlägg du skrivit! Och du - en än gång TACK för den fina vinsten! Vi gör vårt bäst för att inte tjuvsmaka förrän på julafton!!

    Jag skrattade lite när jag läste inlägget här ovan - lilUlle skulle nog avskytt våra nuvarande två granar: av plast. Min Benjamin är allergisk och vi har därför aldrig haft någon riktig gran sedan han var ett par år.. Men. Det funkar det med!!

    Kramar på dig - nu är det inte många dagar kvar!

    SvaraRadera