söndag 23 februari 2014

"Örfilen"




Ja vad ska man säga om en örfil, lite sent och lite nervös ger jag mig ut på torget i Bloggdala.
Jag hoppas att jag alltid kan vara behärskad nog så att jag ALDRIG slår någon, ger någon en örfil och framförallt inte ett barn.

"Örfilen" Christos Tsiolkas.
"En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil."
Detta är första meningen på bokens baksida.

Boken är kapitel indelad utifrån att man får följa en person i taget. Dess tankar och del i handlingen. Detta sett att dela in en bok passar inte mig alls. Vissa människor är ofta tråkigare/hemskare osv än andra och jag som då har en tendens att hoppa över kapitel som inte tilltalar mig. Gör det än lättare att vilja hoppa över ett och annat kapitel.

Jag läser igen stycket där örfilen delas ut, stycket innan och efter. Det är skrivet så att de väcker känslor. Jag får ont i magen och upprörs. Jag blir oerhört irriterad på den lille killen Hugo. Och får en känsla av att han är en bortskämd snorunge. Men...

Vad skall alla tycka, några erkänner viskande att de skulle velat göra likadant, andra fördömer handlingen helt.

"Ingen får ta i mig utan min tillåtelse. Hans röst var gäll och självsäker. ...Just det, gubben, just det, sa Rosie och kysste sonen på pannan."

Kan säga att detta lilla stycke ur boken just när jag läste fick mig att se rött.

Sedan som vi alla nog reagerat på är männen beskrivna som sextokiga mansgrisar. Oerhört otrevlig läsning. På så sett, grovt smutsigt. Absolut som jag tror Asta skrev endera är kvinnan bara en hora bland andra eller madonnor.

"Han såg hur rädslan spred sig genom hela hennes kropp och det gav honom en stöt av upphetsning. Han slet tag i hennes hår och bredbentes huvud mot sig."

Ja våld verkar också något upphetsande på flera håll. Jag undrar flera gånger vem mannen som skrivit den är. Jag undrar också hur en man i Sverige skulle reagera på det.

Förutom synen på kvinnor och hur men verkar få bete sig, med en fru som är helig och en älskarinna som mer ses som något katten släpat in och ändå inte... Är också användandet av droger helt annat än vad jag är van vid. Det känns som om de diskuterar hur vida de skall ta en kaffe och en chokladbit för att orka med eftermiddagens fest, men det handlar om att ta någon form av drog.

Jag är tudelad. På sett och vis skulle jag kunna rekommendera boken och ge den högt betyg. Men jag vet inte riktigt om jag vill det. För känslomässigt har jag INTE tyckt om boken.

Det får bli 3p

För att återgå till min förhoppning i början så vet jag att jag bara är människa, jag lovar att jag skall göra allt jag kan för att aldrig slå. Men jag vet också att någon gång kommer det nog troligen kanske att ske. Att jag slår. Jag hoppas då att det är en vuxen människa och i självförsvar eller liknande.

3 kommentarer:

  1. Ja den här var svår, visst var den?! För även om det var med stora delar olust man läste så väckte den mkt känslor och det är väl det bra konst ska göra?!
    Jag har... som alla andra... fördomar och jag tänkte lite extra på dej i de vulgäraste delarna. När det var så väldigt mkt könsord och närgångna sexxbeskrivningar. Jag tänkte på dej som präst :) och att du måste bli förfärad av vilken litteratur jag väljer.
    Som om präster per automatik är mer lättchockerade i dessa sammanhang än en kassörska är. Fel antagligen va?! Kram

    SvaraRadera
  2. Om den lilla killen tänker jag att han är i en förskräcklig situation. Med en pappa som abdikerat som förälder och en mamma som knyter honom alldeles för hårt till sig. Där han får lära sig att bara med henne är han trygg och älskad och att den enda som får sätta gränser är han själv. Hur ska det gå för honom i hans liv? Boken tilltalade mig inte alls, jag tänker att författaren inte klarat av att sätta sig in i alla de olika personer som han låter komma till tals, och då hade han lika gärna kunnat berätta hela boken ut ett enda perspektiv i stället för att krångla till det med så många olika huvudkaraktärer. Det är hans unkna kvinnosyn som är svårast att ta till sig, särskilt när han låter alla kvinnor harta alla andra kvinnor och se sig själv enbart som något som är till för männen. Det kanske är så i författarens drömmar, men det är INTE min syn på kvinnor. Djupt tragiskt om det är så för australienska kvinnor...

    SvaraRadera
  3. En intressant bok eftersom den gjort er alla så engagerade, det märker jag. Jag är förvånad varje gång jag besöker Australien just över deras oerhört gammaldags kvinnosyn, och över att de rätt ofta ger ungarna en smäll eller två utan att någon reagerar. Det känns väldigt långt ifrån Sverige, trots att de flesta svenskar känner sig väldigt hemma i Oz.

    SvaraRadera