Sidor

lördag 31 maj 2014

Efter en fartfylld dag får jag äntligen tid att lämna mitt gula hus för att möta de andra på "Bloggdalas" torg.
Tänk att det gått två månader sedan jag mötte dessa kvinnor sist. Jag hoppas se glömt att jag aldrig recenserade den förra boken skäms lite. Men jag tog mig inte igenom den. Det har inte varit så lätt att ta sig igenom denna heller men nu har jag i alla fall något att komma med.

I korta drag:

Samma dag som Evas barn flyttar hemifrån, går hon och lägger sig. Och stannar där. I sjutton år har hon velat skrika till världen: Stopp! Jag vill kliva av! Och nu har hon äntligen fått chansen.

Hennes man, astronomen Brian, som redan har problem med sin besvärliga älskarinna, blir förstås upprörd. Vem ska nu laga hans middag? Eva vill bara ha
uppmärksamhet, klagar han. Och ryktet sprider sig om Evas lilla motståndsrörelse
snart har hon fans som belägrar huset och vill ta del av hennes visdom ...






Vad tycker jag:

Evas familj består av Brian, Brian Jr och Brianne. Jag kan förstå valet av Brian Jr men Brianne?! Visst de är tvillingar men ändå.
Har svårt för lika namn på barn över huvud taget som alla börjar på samma bokstav. Ledsen men så är det.

Jag skall erkänna att jag nog skulle kunna göra som Eva, bestämma mig för att stanna i sängen bara för att. Strunta i alla så kallade måsten.
Ska erkänna att jag gjort det några gånger i livet som "tjugoåring", ja i tre dagar som längst.
Fast åh andra sidan lockades jag nog bara av det Eva tar sig för i några sidor av boken. "Checka ut" är inget för mig, alldeles för svårt att hålla mig still.

Jag kan också "förstå" att vissa människor blir föräldrar utan att riktigt vilja, eller vara beredda på vad det handlar om och faktiskt ångrar sig.
Men Eva verkar inte riktigt deltagit i familjen på allvar ens innan sin självvalda isolering.
Jag har mött barn till kvinnor som nog inte var ämnade som mödrar, fast som barnen sagt har dessa kvinnor ändå älskat sina barn och varit en del av familjen.
Men i en annan tid om de kunnat välja...

Ett tag undrar jag om Poppy alls existerar men det gör hon ju i alla högsta grad. Läskig karaktär som jag mest irriterar mig på, lite överdriven för mig.

Brians otrohet känns bara sorglig inte minst för Brian själv. Undrar om han bara varit oförmögen att avsluta det.

Om jag nu riktigt låter tankarna löpa fritt undrar jag om Alexander skall vara något av en frälsare/räddare?
Han passar liksom inte riktigt in, han är lite för normal och har empati.

Ja just det. Boken skulle vara rolig och jo jag log när Eva skall berätta för sin handlingsförlamade man hur han skall göra jul. Som för övrigt ingen utom Eva egentligen verkar bry sig om. Nej så rolig tycker jag inte den var.


Tycker boken var ok. Den får 2,8p av 5.


Kram

3 kommentarer:

  1. Vi låg ganska nära varann i betygsutdelning, jag gav "3:a" och tänkte godkänd. Du strax under.
    Ändå verkar jag ha gillat boken och roats av karaktärerna mer än du.
    Jag tycker den ballar ur, blir spretig på slutet. Flata Brian börjar ligga med en småtjej... "vän" till sina barn, Eva verkar gå från protest till ps sjuk på riktigt, ungarna bortskämda och otacksamma mot en mamma som alltid tagit hand om dem.
    Jag upplevde det inte som om Eva aldrig velat ha dem, även om hon sa saker åt det hållet, hennes handlingar under alla år hade ju stått för nåt annat. Jag tror det är ytterst ovanligt att ångra sina barn och att nästan alla mödrar gör så gott de förmår utefter sina förutsättningar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Mmmm - vi verkar alla tre ha samma ambivalenta känsla inför boken. Jag kan inte riktigt avgöra om jag tyckte den var bra eller inte. Eller, för att vara ärlig, jag tyckte INTE att den var bra, men den gav mig en hel del att fundera kring. Först och främst blev jag besviken på att den inte var rolig. För jag tyckte den var väldigt sorglig. Alla karaktärerna var sorgliga människor. Förutom Alexander - men då råkar han ut för ett hemskt rasist dåd… Och Poppy??? Vad i hela friden tillförde hon händelserna? Inget! Och den stackars Ho?? Nej, den hade säkert tjänat på att vara nedkortad..

    Hoppas din helg varit bra! Kram

    SvaraRadera
  3. Jag är kärringen mot strömmen, det svarta och sorgliga i den här boken tilltalade mig verkligen, jag tyckte den var lättläst och jag kunde se det mänskliga i alla, den känns sann i all sin absurdhet!

    SvaraRadera