torsdag 12 juni 2014

Är du en bluff?!

Sitter och skriver på tal till studenterna och tänker på hur jag då och då tänker på mig själv som en bluff.  Du kan läsa en artikel om den känslan här.

Fast jag ändå fick någon form av betyg i nian och fick mina slutbetyg efter gymnasiet, riktigt bra betyg faktiskt (de praktiska bildämnena höjde mina betyg avsevärt).
Fast jag faktiskt har en Kandidatexamen i religionsvetenskap vid Uppsala Universitet. (Jo så är det det har jag papper på)

Fast jag nu har sju års god erfarenhet av mitt jobb.

Så har känslan några gånger smugit sig på att jag nog är en bluff, eller snarare när skall någon komma på mig? Komma på att jag inte kan någonting?

Gick in på FB och där fick jag genast bevis på "duktighetsspökets" existens. Tvivlet på att man kan, fast man vet att man bär på erfarenhet, kunskap och har papper på det så gnager det.
Tänk om jag inte kan, inte duger, inte klarar av...

Nu har jag ju i och för sig kommit på att det inte går att vara en bluff som människa. Visst kan du medvetet bluffa, skriva ut falska betyg, bygga upp falska företag, skicka ut falska mail angående bankkort osv
Men lägg märke till ordet FALSKA.

Våra betyg är väldigt sällan falska om vi fått dem från en skola/efter en utbildning. Vi går inte kring och hittar på saker, vi är inte falska.
Många av oss vågar säga, jag vet inte - jag måste fråga innan jag ger dig svar eller, just nu vet jag inte men kan jag återkomma.
Vilket är helt normalt vi kan inte kunna allt. Att jag sedan tycker att kassörskan skall kunna PLU-koden till bananer som fortfarande är 4011, efter en hel sommar... Det är en annan sak. Man är ju inte en bluff för det! Hen har annan kunskap, bara svårt att lära utantill kanske.

Har du känt dig som en bluff eller undrat när någon skall komma på dig?

1 kommentar:

  1. Hela livet har jag känt så där. Inte jämt men regelbundet. Om allt fr min yrkesroll till mej som människa. Kram

    SvaraRadera