tisdag 8 juli 2014

Knappt 18 år

Troligen blir en tjej jag har i bekantskapskretsen 17 år och 10-11 månader.

Leukemi, ja jag vet det finns olika typer. Det tog någon månad så kom beskedet att donator hittats. En toppenmatchning dessutom.

Behandlingen gjordes. Två veckors isolering. Sedan skrevs hon ut men självklart med täta kontakter med sjukhuset.

Så i helgen hamnade hon på "BOND" igen. Svår smärta. Tänkte att det kunde vara så som jag läste i kommentarerna att de nya stamcellerna satte sig på plats så att säga. Så hade det varit för fler som gått igenom detsamma.

Så igår kom familjen med besked till oss som undrar och funderar. Leukemin är tillbaka. Ingenting att göra. Förstår inte riktigt, känns obegripligt. För mig som egentligen står utanför. Som bara är arbetskamrat med mamman, känner flickan litegrann. En klump i magen, sorgsen.

Tacksam att jag hann träffa henne under sjukdomsperioden. Undrar hur lång tid det tar nu?!
Vet att vänner och släktingar varit där och tagit farväl.
Går det så fort?!

Jag som jobbar med det jag gör undrar så vem som kommer ha begravningen. Vem de ber att få... Det måste liksom bli så bra det bara kan bli...

Idag är jag så tacksam över att vad jag vet min familj är frisk! Att jag har allt jag har! Att jag har semester och kan njuta av solen. Att...
Ja jag är allmänt tacksam!

Fann denna i boken jag nu läser


Kram

2 kommentarer:

  1. Livet. Kan vara otroligt hårt och orättvist. Beklagar denna svåra tid. Kram

    SvaraRadera
  2. Nej, nej, nej! Det som såg så hoppfullt ut.
    Tänker tacksamhetstankar varje dag!
    Kram

    SvaraRadera