torsdag 23 oktober 2014

Att vänta när man har kontrollbehov...

Jag skulle tro att jag i grund och botten är en människa med väldigt stort kontrollbehov.
Detta att vara spontan är inte min grej, samtidigt som jag i arbetet inte har några problem att vara flexibel. Hur det går ihop vet jag inte riktigt.

Grupparbeten i skolan var inte för mig, då kunde jag inte kontrollera arbetet och blev tvungen att kompromissa. beklagade mig aldrig över om jag fick göra stora delar av ett grupparbete själv för då hade jag ju fått som jag ville.

Jag har alltid haft svårt att vänta när jag själv inte kan kontrollera när det som skall ske sker. Har lite svårt att vänta även om jag vet... Men vet jag inte så.
Har nog skrivit det förut, men tänk dig att jag blir stressad, irriterad, uppjagad, i olika grad men ändå när någon som skall hämta mig kommer sent. Kan handla om någon minut.

Tänk er nu att jag i tisdags var på banken och bad om lånelöfte på över miljonen så att vi skall kunna köpa annat hus. Utan att veta när vi får besked om vi får detta lånelöfte. Det gör att jag knappt kan äta eller för den delen sova. Kna kortare stunder slappna av.
Försöker tänka positivt, visualisera att jag skall flytta till huset, be

Igår började jag inbilla mig att vi nog inte får det.

Att jag till skillnad från då har anställning och högre lön att jag arbetat på samma arbetsplats i fem år, att min man arbetat på sin bortåt tio år, att vi amorterar mycket på det lån vi har och att vi då, jag skulle påbörja ett vikariat, inte arbetat på samma arbetsplats mer än ett och ett halft år och lånet vi bad om då var på nästan en halv miljon mer... Rörigt men jag vet egentligen att vi har mer som talar för oss idag än vi hade då. Vi är goda kunder i banken, över 35år med goda inkomster och det finns vissa besparingar idag som inte fanns då.
Vi borde tänker jag få ett ja.

Så skriker det inom mig stopp bli inte för optemistisk!

I morse fick jag dock veta att i eftermiddag får jag svar. Tänk om bankkvinnan anat hur det låg till med mina nerver då hade hon skrivit, de har möte vid klockan, så efter klockan då och då kan jag meddela dig.

Får vi ett ja då är det bara att sätta igång, då börjar en rolig tid även om den kommer kräva en del av mig, av oss.
Om inte, då får vi börja fundera på vad vi vill göra med vårt hus.

En sak är säker om det blir nej kommer luften gå ur mig som ur en ballong. Då är det skönt att veta att jag är ledig i helgen.
Så att jag kan tänka om, ställa in mig på att bo kvar.

Nu skall jag gå hem någon timme innan jag skall jobba igen en timme eller så ikväll.

Kram

Ps. skulle precis posta detta då de ringer från banken. Den som är vår rådgivare trodde att detta skulle tas på mötet idag. Men hon fick lov att gå hem igår...
Så det kommer tas beslut på tisdag förmiddag.
Hon sa dock att hade det varit enbart upp till henne hade vi fått det utan problem så till 90% är det klart. För som hon sa och som jag skrev så får vi ju ett mindre lån ja nästan 200000kr mindre än vi har idag och det vi har idag klarar vi ju utan några som helst problem.
Suck. Känner mig lite lättad.

1 kommentar:

  1. Ulrika - inte bra för nerverna att oroa sig så mycket. För det allra mesta i livet kan vi ju faktiskt inte kontrollera.. Men. Det vet du säkert redan. Det kommer att gå bra detta - oroa dig inte!

    Kram

    SvaraRadera