Sidor

måndag 15 februari 2016

Utanför "the comfort zone"

Oavsett vad folk tror är jag i grund och botten en något skygg, tillbakadragen och blyg person.
Sedan har jag arbetat bort en del av det och lärt mig hantera det. Är man präst så... Dock trivs jag allra bäst vid kaffebordet där jag får dela liv med människor, stort som smått, glädje och sorg.

Hur som helst så sitter jag med i församlingsrådet som det nu heter och som är ett av de styrande organen. I det rådet har vi ansvar för en församling med två orter, varav en gammal liten bruksort.
Där är kyrkan hotad då församlingsborna tror kyrkan vara kvar men inte kommer eller använder den.

Som ett steg i attförsöka höra vad de själva vill bestämde vi att vi bjuder in företagare (vilket är. Många för en så liten ort), och ett tiotal föreningar.
Det kom representanter från alla föreningar och en handfull företagare samt några av våra egna frivilliga sittande i samma råd.

Jag skulle alltså igår bjuda dessa på en enkel lunch och sedan hålla någon form av möte. Det var ett tjugotal av dessa trettiofem som jag skulle säga att jag inte känner och bara är vagt bekant med några av de tjugo. Femton av dessa människor känner jag skulle jag säga.
Bara det gör mig lite osäker.
De flesta tjugo till rettiofem år äldre än mig.
Vi skulle alltså föra en dialog kring kyrkans varande eller inte varande, intresse av samarbeten mm

Det gick helt ok även om jag gärna varit mer strukturerad.

Skrev upp min mail och mitt nummer.
Idag har jag fått respons. Tydligen förstod de vad jag önskade, det var en inbjudan till alla företag och föreningar som blivit inbjudna oavsett om de kom el inte igår. Till samhällets intresseförening. Jag fick alltså kanske igång lite samverkan mellan dem och vi som kyrka blev inbjudna. Toppen.

Hur som helst och nu skryter jag! Denna herre är inte vem som helst i denna trakt vilket jag ju bär med mig, så att få hans godkännande är riktigt trevligt


Ulrika Robertsson gjorde mer uttryck som företagsledare än som präst, så även i
kyrkan och båda budskapen gick fram.

Tack Ulrika!


Kan ju säga att jag hade skrivit en betraktelse som skulle passa eventuella kyrkoovana och företagare.
Men godkänt fick jag  tydligen och det känns fantastiskt bra!

Kram