Sidor

måndag 19 februari 2018

Rycka upp mig

Gillar egentligen inte orden "ryck upp dig".

Men tänk om det vore möjligt.

Jag har liksom alltid kunnat resa på mig skaka av mig vad det nu varit och liksom sätta fart igen.

Men nu kan jag inte, det går liksom inte, det tar stopp.

Dethär är så svårt, inte svårt som smärtsamt utan mer svårt som i obegripligt, ogreppbart, oförståeligt.

Jag fattat att hjärnans energi kan ta slut, att hjärnan kan ta stryk av för mycket stress under för lång tid. Precis som muskler kan ta stryk, ja magen, hela kroppen kan ju ta stryk om den behandlas mindre bra.
Tyvärr hänger ju depression/nedstämdhet oftast ihop med utmattning.

Så.

Det blir också lite ond cirkel för nedstämdheten påverkas helt klart av att jag känner att jag tar ett kliv fram och två bakåt, men att energinivån inte höjs så nämnvärt än och nedstämdheten ger ibland föda till stressenoch roskänslorna, som ger föda till nedstämdheten... ja.

Nåja, det kommer att vända och tiden har jag ju så.

Behövde nog bara skriva av mig lite

tisdag 13 februari 2018

25% som 110%

Oj.
Det var nog jag som föreslog att jag skulle börja arbeta i februari, ja det blev väl tre dagar i januari också.
Så två och en halv timme per dag, då med rast.

Första veckan var fruktansvärd rent ut sagt. Den första dagen skalade jag, tappade varannat ord och ja nä fy.
Stapplade mig mot fredagen men det var väldigt nära att jag kontaktade min läkare och sa att det inte går.

Jag som började känna att jag hade lite energi.
Den känslan är borta tyvärr.

Andra veckan gick bättre men jag hinner inte återhämta mig över helgen.

Så den här veckan är svår.

Jag tänker också förstör jag mitt tillfrisknande nu?!
Om jag hade varit hemma februari också och börjat i mars, hade det gjort starten svårare eller hade det varit bättre...

Tror det svåraste är att jag veckorna innan kände att fas en nu vänder det sakta men säkert.
Och så känns det som om jag backat inte hela vägen tillbaka men...

Tänk att två och en halv timme kan kännas som elva, märklig känsla.

Ta hand om er och lyssna till era kroppar! Om ni inte känner igen varningssignaler men misstänker att huvudvärken du har inte är ok, eller vad det nu kan vara. Fråga någon, vi måste börja prata om psykiskt mående! Du har säkerligen någon på jobbet eller i din närhet som känner till stressignalerna.