måndag 19 februari 2018

Rycka upp mig

Gillar egentligen inte orden "ryck upp dig".

Men tänk om det vore möjligt.

Jag har liksom alltid kunnat resa på mig skaka av mig vad det nu varit och liksom sätta fart igen.

Men nu kan jag inte, det går liksom inte, det tar stopp.

Dethär är så svårt, inte svårt som smärtsamt utan mer svårt som i obegripligt, ogreppbart, oförståeligt.

Jag fattat att hjärnans energi kan ta slut, att hjärnan kan ta stryk av för mycket stress under för lång tid. Precis som muskler kan ta stryk, ja magen, hela kroppen kan ju ta stryk om den behandlas mindre bra.
Tyvärr hänger ju depression/nedstämdhet oftast ihop med utmattning.

Så.

Det blir också lite ond cirkel för nedstämdheten påverkas helt klart av att jag känner att jag tar ett kliv fram och två bakåt, men att energinivån inte höjs så nämnvärt än och nedstämdheten ger ibland föda till stressenoch roskänslorna, som ger föda till nedstämdheten... ja.

Nåja, det kommer att vända och tiden har jag ju så.

Behövde nog bara skriva av mig lite

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar