tisdag 22 januari 2013

Andra män?

 


Jag besökte en gammal värld där jag mötte en person från mellanperioden innan nutiden.
 

Ja lika märklig som min inledande mening lika märkligt var det att vara där på en plats som varit en del av mig och att möta en människa som inte hörde till den tiden i mitt liv. Utan hörde till en mer närliggande tid i mitt liv. Ja de blandades, alla känslor av nostalgi över att vara där, med alla känslor som är kring personen jag mötte.

 
 
 
Sedan tiden för min förälskelse/mitt stora intresse för denna man som är inblandad i det hela, har det hänt mycket. Vi är båda lyckligt gifta, jag vill inte längre ha honom på det sättet. Men vi sågs på riktigt i höstas på en av mina kurser, ja vi har samma yrke. Och jag visste inte hur vi skulle förhålla oss till varandra. Men han sökte kontakten och det var inga problem att umgås, det var riktigt trevligt!! Det kändes så bra som om luften rensades, för det märktes, om inte jag inbillade mig att vi båda undrade hur vi skulle förhålla oss.

Så var det dags igen i förra veckan. Dels befann vi oss på en ort där jag alldeles i närheten har levt två år av mitt liv. Två år där det hände och där jag kände mycket. Ja och så var nu denna man där från en annan tid… Jag tror knappt vi sa hej till varandra på hela tiden, våra blickar möttes några gånger. Men nej nu blev det konstigt.

Jag har inga som helst romantiska känslor för honom längre, fast det klart något hänger kvar där i känslorymden…

Andra män än min man?!

Jag funderade i fredags över detta. Anledningen är att jag då jobbade med en man som är riktigt snygg och sjunger och spelar så jag ryser mellan varven. Har ägnat ett helt blogginlägg åt honom…

Och så pratade jag och en begravningsentreprenör om vad som kan få någon att vänstra. Vi hade liksom fått en anledning att göra det av olika anledningar. Vi båda tycker mannen ifråga är snygg men vi kunde båda konstatera att det stannar där. Det finns liksom ingen längtan efter att… Ja inte vet jag kyssa karlen kanske.

Och då kommer ytterligare en fundering. Ibland undrar jag hur man vet att man älskar någon, jag kan också fundera över om jag verkligen älskar min man.

Detta låter kanske inte klokt, men jag har testat att försöka fantisera om en annan man, än min man. Men så fort det kommer till att göra något annat än att prata så är jag tillbaka till att tänka på min man. Det är genast han som dyker upp i min tanke och det är bara han jag vill ha! Vilket ju är en underbar känsla.

Så kanske är det att älska någon när man inte vill kyssa någon annan, när man inte kan ens tänka tanken på hur det skulle vara att kyssa någon annan för när tanken närmar sig byts bilden av "den andre" ut mot din partners…

Ja sedan finns det väl självklart annat som gör att jag fattar att jag älskar min man….
 
Varför älskar du din partner?!
 
Kram

3 kommentarer:

  1. Kloka tankar och vad målande du skriver. Jag tror nog att det är som du säger, att man älskar någon genom dels att utesluta andra - men också att känna att man klarar sig utan personen, men inte VILL klara sig utan. Kram, Maria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klarar sig utan men inte Vill klara sig utan. Ligger mycket i det

      Radera
  2. Vilka kloka tankar Ulrika - väluttryckta. För sådant där är svårt. Jag ÄLSKAR nog sällan på det där viset många andra pratar om när de ÄLSKAR någon. Ger mig aldrig hän, blir aldrig beroende av någon. Jag tycker om. Och respekterar. Och det räcker. Hittills i alla fall. *ler*

    Kramar

    SvaraRadera