Nu kommer det där inlägget jag funderat på ett tag.
Jag VET att livet är komplicerat!
Jag försöker inte påstå något annat. Detta kommer handla om skilsmässor, som jag har full förståelse för att det ibland självklart är "bättre" än att leva tillsammans. "För barnens skull", kanske inte alltid är så bra heller. Men som sagt livet är komplicerat.
Jag tycker mig ha sett en trend i detta med skilsmässor som skrämmer. Trenden handlar i korta drag om att efter skilsmässan blir kvinnan "så jävla lyckad".
Inte bara bland "vanliga svenssons" utan även bland kändisar. Irriterar mig att jag inte kan minnas vilken kändiskvinna jag såg som nästan rekomenderade skilsmässa, skröt över den.
Vet inte om detta bara är lokalt. Men jag har sett här där jag bor att kvinnor ca 40 år som är skilda ökat kraftigt. Dessa kvinnor har plötsligt också börjat träna, köpa snygga kläder, ändrat frisyren...Hela utsidan skriker "sucsess", "nu är jag lycklig". Kanske byter de yrke också, gör annat som de alltid önskat...
Frågade en arbetskamrat som instämde.
Har också hört nästan avundsjuka kommentarer kring dessa kvinnor. Som om om de också skilde sig skulle de bli snygga och vältränade på köpet.
Dessutom och kanske det viktigaste av allt, dessa kvinnor som jag nu beskyller för allt möjligt just nu
De kan ju festa och göra precis vad de vill när de vill, hur som helst och med vem som helst. Vilken LYX.
Det jag oroar mig mest för är att de som tittar lite avundsjukt på sina nyskilda väninnor och bekanta inte ser längre än till ytan.
Och det farliga som också är i att känslor och åsikter kan sprida sig om man pratar om något eller hör från tillräckligt många håll om något.
Vad menar jag?
Jo jag skall försöka förklara hur jag tänker.
Tänk dig när du sitter framför tvn eller pratar med någon och det handlar om löss, då kan det ju börja klia i hårbotten. Eller när någon pratar om att de nyss varit magsjuka, kanske mår du plötsligt lite illa.
Kanske tänker jag kan det också då vara så att du pratar med en av dessa nyskilda "lyckade" kvinnorna. Det hon berättar för dig är om de orsaker som fick bägaren att rinna över, de egentligen lite triviala sakerna som på sitt sett var "orsaken" till skilsmässan. Inte de djupare, det riktigt såriga, svidande och sorgliga orsakerna. Som i ärlighetens namn du kanske inte har med att göra.
Hon berättar för dig om strumporna som slängs överallt, disken som står kvar på bordet, soporna som aldrig bärs ut, hur tråkig han blivit, om blommorna som aldrig gavs osv
(jag vet att vi är olika och att dessa saker kan vara av olika vikt för oss)
Efter samtalet börjar du fundera och jo nog irriterar du dig också på allt detta och för det andra kan du komma på tio saker till och så var ju väninnan så faörbaskat snygg också när ni sågs.
Själv går du runt i slitna jeans och en stor bylsig tröja...
Jag oroar mig för att om de som lyssnat och själva börjat fundera. Om de då frågar sig själva, har jag påpekat att jag irriterar mig på att toasitsen aldrig fälls ned. Har min man fått en chans att ändra på sig?
Kan jag förändra de saker jag inte är nöjd med och stanna i mitt äktenskap?
(svaret kan bli ja jag har tjatat och nej de förändringar jag verkligen behöver går inte att genomföra om jag stannar i detta äktenskap)
Eller förblindas jag av strålglansen och drömmen om ett annorlunda liv?!
Faller man för trenden....
Jag är helt enkelt orolig för att det finns de som skiljer sig för att trenden bland 40+ are är att man skiljer sig och blir sitt bättre jag.
är jag ute och cycklar i mina tankar? Har ni förstått något?
Kram på er!
Självklart finns det kvinnor och men som skilt sig som varit olyckliga i äktenskapet och faktiskt mår så mycket bättre på många plan efter en skilsmässa
