Tillräckligt....

Ja nu har jag precis städat lite, men slutade när jag tyckte att det är tillräckligt städat för att jag skall kunna öppna dörren och släppa in "främmande", utan att skämmas. Däremot långt ifrån så städat som jag egentligen vill ha det.

Det "löjliga" är att det är svärmor som kommer imorgon, som vet hur jag mår. Å andra sidan är det nu städat inför helgen vilket är toppen.

Hur som helst good enough, det är svårt att stanna där.

Träffade min samtalskontakt idag, som jag hoppas skall funka, undrar mest över om kompetensen räcker...

Fick en hel del insikter som inte var alltför roliga och detta kommer ta längre tid än jag kunnat tro jag förstår det nu.

Vet att läkaren kommer sjukskriva mig så länge som blir nödvändigt, men just nu en månad i taget och även om jag vet det så stressar det lite att inte ha hela sjukskrivningen på papper. Att inte ha en plan att om si och så många månader skall jag börja jobba ett visst antal timmar osv.

Men ja ja, en dag i taget

Fick hemläxa. Första förslaget var att varje dag gå ut i trettio minuter vid samma klockslag. Att behöva inse att jag just nu inte klarar av att ha något jag skall göra ett visst klockslag varje dag om än så lite som det. Var en mindre rolig insikt.

Så måndag, onsdag och fredag skall jag vistas ute/ta en promenad under i alla fall trettio minuter.

Kust nu har jag Harry Potter maraton, såg en och en halv igår och har snart sett en och en halv idag.

Middag borta

Min man jobbar skift så varannan vecka har jag kvällarna för mig själv.

I eftermiddags var jag för första gången på Zedigs, strax innan Mariannelund.

I samma byggnad ligger också filmbyn som får ett besök en annan dag.

Innan klockan fem på eftermiddagen kan man äta pasta, en veckans rätt, creps eller kanske ta en fika.

Ja just det, stället heter Zedigs glass, de har egengjord glass och det var med glass i tanken de ville öppna. Sedan har det utvecklats.

Jag valde en vanlig bolognese som gick att få med glutenfri pasta.

Efteråt någr kaffe och en skopa glass med topping.

Ja innan kvällsmenyn.

Jag valde glassen kladdkaka, med saltlakritstopping.

Så god.

Vi hade en trevlig stund och det har kul att äntligen komma dit. Tyvärr fick jag världens huvudvärk som utvecklades till migrän.

Men men...

Myrstack och annat som irriterar...

Ja kanske är myrstack en bra metafor och med hjälp av vilken jag kan förklara/beskriva hur det känns i min hjärna.

Tänk att dina tankar är myrorna, troligen har du på ett eller annat sett stört myror någon gång och sett hur plötsligt alla myror rusar runt.

Det liksom myllrar.

Du har säkert legat någon natt och inte fått tankarna att lugna ned sig eller hur man nu skall beskriva det.

Så är det all vaken tid just nu.

Tyckte till och med det blev värre nu när jag liksom fick ok att släppa allt. Att ta det lugnt och vila.

Myrorna har sedan jag började skriva detta lugnat sig något.

Men det är otroligt mycket som snurrar.

Irritation, bara ordet irriterar.

Om du har någon i din närhet som ofta ofta gör något, vad vet jag som att trumma med fingrarna på varje tillgänglig bordsyta. Ja, då vet du att du dina sämre dagar kanske inte alltid kan lla tyst

Är just nu tacksam att jag hitintills lyckats hålla mig lugn, eller i alla fall inte helt bitit huvudet av min man...

Har lite försiktigt bett honom sluta med en eller annan sak.

Ikväll satt han utan anledning och trummade med naglarna mot tänderna, som tur var under kanske tjugo secunder (kändes som trettio minuter), så jag slapp säga något.

Något som säkerligen irriterar honom en aning just nu, då detta med utmattningssyndrom inte är så lätt att förstå sig på, varken för den drabbade eller den närstående, är att jag ofta säger saker helt säker på att det är rätt. Fast det är tokigt fel. Det är inte så att jag inte kommer ihåg att osthyvel heter osthyvel, eller jo det händer de med.

Men jag kallade Sofia i Dofias änglar helt självklart för Agneta Sjödin, Helsingfors blev igår Helsingborg gast jag ju vet... det är inte så att jag sitter och tittar på exempelvis Sofia och tänker Agneta, utan det bara kommer ut ur min mun.

Detta händer nog några gånger per dag...

Själv blir jag mest irriterad på att jag med lika stor  "självklarhet" gör saker som jag inte alls tvivlar på är fel. Provar ibland flera gånger eftersom jag ju "gör rätt", men det funkar inte. Tills jag inser att jag inte alls gör rätt. 

Är oerhört tacksam över att jag ändå så fort jag inser att jag gör fel kommer på hur man skall göra (pepparpeppar).

Jag kunde inte markera text på jobbdatorn, jag virkade lite saker som jag tror jag skall använda till julkort. När jag gjort ungefär fem och tyckte att de inte riktigt såg ut som de skulle. Har gjort många sådana "maskor" tidigare. Inser jag att jag Jula inte alls har gjort rätt.

Ja, allt det som just nu är knas, ja det mesta av det, gör många av oss ibland, särskilt när vi är stressade. Men gör du det plusss så mycket mer i stort sett varje dag och hela tiden.

Jag vet inte alls hur man känner sig eller beter sig om man är manisk. Men. Är jag tänker på det ordet så tänker jag att man känner sig lite som jag. 

För att liksom inte irra runt och göra en hel massa saker samtidigt utan att avsluta större delen, stickar jag.

Just nu vantar. Det är absolut något jag gillar så...

Åh, behöver skriva av mig om att känna sig skyldig/skämmas, om att undra om man sagt något viktigt eller inte, om rädslan, tacksamheten, oron, sorgen, lite mer om acceptansen och att själv börja förstå, om att absolut vilja tillbaka till arbetslivet/ om att absolut inte vilja tillbaka i alla fall inte nu...., om insikt, om att förhoppningsvis få svar, om...

Ja, det har bara gått en vecka och jag borde lugna ned mig, ta det lugnt och låta allt ta tid...

Om ni bara visste. Min mamma har aldrig riktigt kunnat sitta still, det kan jag absolut och länge, även om hon nu med ålder och benbrott med mera måste sitta still så. Ja, hon väljer nog ännu inte att sitta still men måste.

Har jag ack så svårt att sitta still, för även om jag tror jag sitter still är jag ofta upp och rör på mig, passar på att hinna saker i pauserna.

Sluta detta långa föga intressanta inlägg har jag visst också svårt för.

Är det svårt att läsa speglar det nog bara hur det är nu...

Helga vilodagen

Så har i alla fall den alpina skidåkningen tagit sin start och räck svenskt på pallen idag, Hargin överraskade nog både sig själv och många andra.

Längtar dock till nästa helg då längdskidåkningstävlingarna börjar.

Förutom att jag stickat klart ett par vantar idag, har jag karattat upp lite löv kring mina rosor, börjat mata fåglarna och det blev faktiskt en liten promenad också.

Men jag har helgat vilodagen till största delen.

En vecka har gått av min sjukskrivning, känns så väldigt märkligt.

Farsafton...

Ja vi älskar ju aftnar och då det är farsdag imorgon måste det väl vara farsafton ikväll?!

Inte så bra bild men jag älskar amaryllis och de är ju faktiskt riktigt bar som snittblommor.

Blommor bidrar till välmående, så...

Idag har jag nog gjort mer än jag borde. Det har min kropp snällt talat om men jag mår bra av god mat. Så...

Grytan här ovan är en ryggbiffsgryta med chili och mörk choklad bland annat, helt knasigt god och lätt att göra. Ger absolut den där lite lyxiga helgkänslan.

För mig är det viktigt att det är lite skillnad på vardagsmat och helgmat. Sedan jag blev präst och träffade min man har det dock inte alltid blivit så, då vi ibland har jobbat helg båda två och orken liksom inte funnits till att laga något särskilt en helg. Då kan det ha blivit helgmiddag en måndag eller torsdag istället. Bäst av allt idag är att det blev två kompletta matlådor och en som behöver kompletteras lite. 

Efterrätten är något så knasigt somkladdlaka med dulche de leche- pannacotta.

Enligt mig lite för söt, men helt klart god.

Det var en liten lördagsrapport det

Bra vs dålig

Idag har det varit en bra dag eller har den varit dålig tro?

Relativt - i jämförelse med.

Ja, i jämförelse med de andra dagarna denna vecka har det varit en bra dag.

Jag har i princip suttit i soffan och stickat, som ni ser är det lite knas en bit efter mudden, men jag måste säga att det blir väldigt effektfullt. Snart är den helt färdig även om hm tja, jag vet inte om jag gillar mönstret vad gäller ihoptagningen. 

Kanske är det så att det faktum att jag på sett och vis inte gjort något också har med dagens mående att göra.

Har bara haft lite huvudvärk, milt tryck över bröstet delar av dagen och värk i hela kroppen.

Som sagt allt är relativt.

När jag är mera jag och mår som jag borde, när jag nu gjorde det senast egentligen, ja då hade detta absolut varit en dålig dag.

Har idag lyckats med att bara kolla arbetsmailen två gånger, framgång minsann. Dessutom gjorde jag inget åt ett mail som kommit. Inget brådskande och inget jag behöver åtgärde. Vet dessutom att avsändaren fick ett automatiskt meddelande att jag är sjukskriven.

Tyvärr knappt varit ute, men kunde sova imorse vilket var väldigt skönt.

Nu hoppas jag på en lugn helg. Har blivit kallad till samtalsterapeut på torsdag nästa vecka, känns långt dit och både vill och inte vill dit.

Kommer jag få veta att det är värre däran med mig än vad jag själv tagit in/förstått, eller kanske borde jag bara rycka upp mig och börja jobba igen, eller...

Tror mig veta att varken det ena eller det andra är särskilt troligt.

Men det är svårt att, oh, hur ska jag beskriva det?

Det är inte läge att fantisera/planera/fundera om/på framtiden, ja i alla fall inte kust nu. Men det är svårt vill jag lova, att bara vara i nuet.

Ta dagen som den kommer.

Göra sådant jag mår bra av.

Ja, ja. Ha nu en bra helg, gör det du mår bra av och för allt i världen ta det lugnt

Ett försiktigt jippie

Vilken känsla, sitter i soffan och har ätit en kvällssmörgås och unnar mig en öl. (Vill inte veta om det är bra eller inte med öl nu)

Mitt lilla jippie handlar om att hjärnan faktiskt inte går på högvarav, jag har inte tryck över bröstet, jag har fått ordning på det praktiska med jobbet (mobilen nu helt avstängd och jobbmailen inte kollad på flera timmar)

Just nu är det läge att vara glad för det lilla lilla.

Blir just nu lättirriterad, lättrörd (gråter för lite vad som), lätt till fniss.

Märkligt det där sista, jag har svårt att skratta/fnissa i vanliga fall kan rycka ngt är roligt men skrattet kommer inte liksom.
Idag har jag fnissat med min bästis åt FULA kläder och söta kläder och tja åt livet som är upp och ned just nu. Underbart med en vän som hon, fast detta hade vi inte behövt dela. Men oj så tacksam jag är.

Tacksam över alla de människor som hört av sig!