Min blogg är ju somrig till tusen och saken är att jag gillar den så. Däremot tänkte jag under december försöka bjuda er på musik jag gillar.
Lite som en kalender kan man nog säga.
Nu idag, fast det är många dagar kvar till jul får det bli en väldigt julig låt ja i Peter Jöbacks tappning i alla fall. Men bjuder på originalet också
Halleluja/ decembernatt
halleluja detta är en favorittolkning!
fredag 1 december 2017
December ljuva december
torsdag 30 november 2017
Vänner....
Idag hörde jag denna låt, länk här i inlägget, en av mina favoriter faktiskt, men på något sett glömmer jag den ibland. Men hörde den ikväll live samtidigt som jag satt med vänner och hade det bra.
Min huvuduppgift är enligt ordination att ta hand om mig så det har jag gjort rikligen idag.
You got a freind
Min huvuduppgift är enligt ordination att ta hand om mig så det har jag gjort rikligen idag.
You got a freind
onsdag 29 november 2017
Ny kunskap
har idag lärt mig saker, eller kanske återtagit kunskap jag en gång haft...
Nja, pinsamt nog lärt mig.
Är man sjukskriven över längre tid ska man göra en sjukanmälan hos försäkringskassan.
Här tänkte jag kanske att läkarintyget som skickats in där det står att jag är sjukskriven skulle räcka som sjukanmälan.
Tydligen inte.
Vad jag sedan kanske borde ha vetat är att jag måste ansöka om sjukpenning, det visste jag nog kanske, bara det att det aldrig gällt mig så jag har inte riktigt tagit kunskapen till mig.
Nu har jag i alla fall både sjukanmält mig och ansökt om sjukpenning. Det var inte så lätt att ansöka kan jag lova, men nu har jag lärt mig det.
Sedan pratade jag med en kompis som efter en operation för många år sedan nu, inte kan arbeta mer än 50% och knappt det egentligen.
Hur som helst så pratade vi om sjukskrivning, läkarintyg och försäkringskassan.
Ingen skulle hävda att hon kan arbeta mer än hon gör.
Hon frågade hur länge jag blivit sjukskriven denna gång. Det var då jag anade att hon måste få nytt läkarintyg varje månad. Att hon blir sjukskriven en månad i taget.
Det är ju inte klokt någonstans, att leva under den stressen och pressen år ut och år in.
Borde det liksom inte finnas någon gräns eller något intyg som gör att man i alla fall i sex månader fick vara sjukskriven om man så som hon troligen aldrig kommer kunna arbeta fullt ut.
Hm, måste försöka läsa om detta.
En sak är säker, jag har lärt mig mycket de senaste två månaderna och kommer lära mig.
Både om mig själv och om annat...
En sak är säker det är inte ok att människor lever så, så otryggt...
Nja, pinsamt nog lärt mig.
Är man sjukskriven över längre tid ska man göra en sjukanmälan hos försäkringskassan.
Här tänkte jag kanske att läkarintyget som skickats in där det står att jag är sjukskriven skulle räcka som sjukanmälan.
Tydligen inte.
Vad jag sedan kanske borde ha vetat är att jag måste ansöka om sjukpenning, det visste jag nog kanske, bara det att det aldrig gällt mig så jag har inte riktigt tagit kunskapen till mig.
Nu har jag i alla fall både sjukanmält mig och ansökt om sjukpenning. Det var inte så lätt att ansöka kan jag lova, men nu har jag lärt mig det.
Sedan pratade jag med en kompis som efter en operation för många år sedan nu, inte kan arbeta mer än 50% och knappt det egentligen.
Hur som helst så pratade vi om sjukskrivning, läkarintyg och försäkringskassan.
Ingen skulle hävda att hon kan arbeta mer än hon gör.
Hon frågade hur länge jag blivit sjukskriven denna gång. Det var då jag anade att hon måste få nytt läkarintyg varje månad. Att hon blir sjukskriven en månad i taget.
Det är ju inte klokt någonstans, att leva under den stressen och pressen år ut och år in.
Borde det liksom inte finnas någon gräns eller något intyg som gör att man i alla fall i sex månader fick vara sjukskriven om man så som hon troligen aldrig kommer kunna arbeta fullt ut.
Hm, måste försöka läsa om detta.
En sak är säker, jag har lärt mig mycket de senaste två månaderna och kommer lära mig.
Både om mig själv och om annat...
En sak är säker det är inte ok att människor lever så, så otryggt...
måndag 27 november 2017
Typ av terapi
Idag har jag bakat glutenfria saffransbullar och en krans.
Bilderna här hamnade lite huller om buller men...
Saffranet har dragit i alkohol i en dryg vecka, det doftar ju så gott.
Jag gillar inte lussekatter mer än att jag kan tänka mig en nybakt på luciadagen.
Så jag bakar helt vanliga bullar, var nog min syster som öppnade mina ögon där. Självklart har jag gjort längder och de fylls ju men..
Nåja, fyllning och deg...
För er som kanske inte bakat glutenfritt kanske missar något här, men att kunna hantera en deg nästintill som vanligt och att kavla den hör inte till vanligheterna, så glad jag hittade detta recept förra året!
Lite porös deg blev det så svårt att forma
Gick ut till brevlådan och fann detta, ett kort från en församlingsbo som saknar mig. Precis vad jag behövde idag
Färdigt resultat, kransen blev stor, provade ett nytt sett att göra på men måste erkänna att klippt krams blir bättre.
När man bakat får man smaka!
De är väldigt fluffiga och fina.
Bakning har alltid fått mig att må bra så jag har bakat lite mer nu när jag varit sjukskriven.
Insåg nyss varför jag plötsligt igen har lite ångestpanik, vilket fick tårarna att komma.
En mix av lättnad och sorg är väl närmaste ord jag hittat.
Två timmar innan läkaren skulle ringa idag ringde han dessutom från ett nummer som såg ut som telefonförsäljare nummer.
Han talade dock in ett meddelande att han sjukskriver mig över helgerna.
Så med andra ord året ut. Får väl se när pappren kommer exakt datum.
Självklart lättad, nu har jag många veckor i rad då jag kan ladda och försöka komma tillbaka på banan.
Samtidigt antar jag att jag ändå känner en viss sorg över att jag faktiskt inte orkar/kan arbeta.
Nej, nu får detta vara klart.
Kram på er.
Vet ni snart är november slut!
fredag 24 november 2017
Denna vecka ett liv...
Ja vad ska man säga, jag har faktiskt inte dåligt samvete över att inte vara på jobbet och det har jag lite dåligt samvete över.
Men jag skulle helt klart inte kunna vara någon att stödja sig emot, eller för en stund dumpa allt i knät på just nu.
Saker har också börjat ordna sig med nyanställningar, vilket i och för sig betyder att kära arbetskamrater inte är kvar. När jag kommer tillbaka kommer det vara flera nya ansikten och min plats är oklar. Inga gamla rutiner att gå in i.
Men det ska jag inte tänka på nu. För det stressar vill jag lova.
Ja fy idag har stressen varit hög. Fast jag hm, ja i princip inte gjort någonting, eller jag började dagen med att strax efter nio vara vid mataffären, helghandling tänkte jag.
Utan lista.
Hur jag tänkte där vet jag inte, fick tillslut med mig mat till idag i alla fall.
Hade tänkt mig några ärenden på stan, men nej...
Yrsel och allmän panikkänsla gjorde att bilen fick styras hemåt.
Men vet ni snart är denna mörka hemska månad slut!
Nästa vecka är det dags att förbereda för advent.
Äntligen.
Tänker mig denna fast i saffran och utan kanelen förstås men med socker och vanilj, ser både god och proffsig ut.
Har redan lagt saffran i lite sprit så det får dra några dagar.
Sedan skall fönstren fixas, byter de flesta gardiner, har börjat lite då jag inte orkar så mycket åt gången, några ytterligare är strukna. Tänker nog min man får hjälpa mig med gardinerna i helgen (och handla 😊).
Sedan gillar jag att förutom stjärnor och adventsljusstakar, inte båda i ett fönster såklart, ha lite annat fint hängande.
Pyntar inte mycket alls, men någon keramikgran i silver plockat jag fram, har några vita keramikkottar i ett fönster osv
Så har det känts hela veckan, särskilt igår och idag.
Denna har fått komma till användning under denna tid och de senaste dagarna har morgonkaffet fått lite skummad mjölk i sig. Måste säga att det känns mycket lyxigt.
Nej, nu hoppas jag på en piggare helg.
Kram
onsdag 22 november 2017
Imorgon
bara ett vanligt dagboksblogginlägg.
Imorgon. Ett helt oskrivet blad. Inga planer. Inga måsten.
Igår, handlade jag, var förbi bilmekanikern och klippte mig. Tyvärr alldeles för mycket för mig just nu.
Idag var jag tyvärr "tvungen" attåka till bilverkstaden för att få på vinterdäcken, så hela förmiddagen gick.
Därefter var jag tvungen att lägga mig i sängen och vila, ja jag har väl i princip vilat hela eftermiddagen/kvällen.
Trött och ont i hela kroppen. Hoppas att det inte är förkylning på gång också.
Tiden får så fort! Snart varit sjukskriven tre veckor och lär mig forfarande saker om mitt mående och mina gränser.
Är helt klart i en svacka denna vecka, där tårarna är nära mest hela tiden, ja och gråts ibland.
Insikten tar hårt, detta kommer ta tid. Kanske har jag skrivit det tidigare... mitt närminne är inte det bästa.
Önskar jag kände att jag började bli utvilad, att jag har lite ork...
Ikväll har snön regnat bort. Jag som tillhör en av de som gärna har fem minus och femtio centimeter snö från november till februari.
Om inte annat för att det blir så mycket ljusare.
Vet ni snart är november slut! Avskyr denna månad.
Nej nu borde jag sova klockan har hunnit bli elva på kvällen och jag som ville sova vid halv sju...
Imorgon. Ett helt oskrivet blad. Inga planer. Inga måsten.
Igår, handlade jag, var förbi bilmekanikern och klippte mig. Tyvärr alldeles för mycket för mig just nu.
Idag var jag tyvärr "tvungen" attåka till bilverkstaden för att få på vinterdäcken, så hela förmiddagen gick.
Därefter var jag tvungen att lägga mig i sängen och vila, ja jag har väl i princip vilat hela eftermiddagen/kvällen.
Trött och ont i hela kroppen. Hoppas att det inte är förkylning på gång också.
Tiden får så fort! Snart varit sjukskriven tre veckor och lär mig forfarande saker om mitt mående och mina gränser.
Är helt klart i en svacka denna vecka, där tårarna är nära mest hela tiden, ja och gråts ibland.
Insikten tar hårt, detta kommer ta tid. Kanske har jag skrivit det tidigare... mitt närminne är inte det bästa.
Önskar jag kände att jag började bli utvilad, att jag har lite ork...
Ikväll har snön regnat bort. Jag som tillhör en av de som gärna har fem minus och femtio centimeter snö från november till februari.
Om inte annat för att det blir så mycket ljusare.
Vet ni snart är november slut! Avskyr denna månad.
Nej nu borde jag sova klockan har hunnit bli elva på kvällen och jag som ville sova vid halv sju...
tisdag 21 november 2017
130%
Hade i tanken ett annat blogginlägg. Ett med glimten i ögat men...
"När en skriver anamnes och inser att jag senaste månaderna använt uttrycket utmattningssymptom i skrift så pass många gånger att jag tappat räkningen. Sverige, vi har ett problem! Vi ÄR INTE VÅRA PRESTATIONER!! Vi är så oändligt mycket mer än det."
Så skrev en kollega till mig idag på Facebook, hon är också utbildad terapeut.
Vad har 130% med saken att göra. Jo, i våras eller/och förra hösten, minns inte riktigt när började det i en inomkyrklig tidning dyka upp annonser där församlingar sökte präster som var beträdda att ge 130%, 120%, ja mer än 100%.
Vilket är galet på så många punkter. Skulle man ge arbetsplatsen all tid och uppmärksamhet? Sova på jobbet kanske? Ville de säga att vi önskar du ger allt när du är på jobbet, mycket möjligt. Men jag kan inte ge mer än 100%...
Jag skulle aldrig söka en tjänst där de efterfrågar 130% ja av vad det än är.
Vart är jag på väg?
Jo till att jag gärna fortfarande vill prestera, tänker prestation i min sjukskrivning.
Det går två veckor mellan samtalen med min samtalsterapeut, vilket jag stressar lite över, för hur ska vi hinna någon vart då? Resultat...
Eller hur ska jag hinna, vila tillräckligt mycket samtidigt som jag är tillräckligt aktiv för att inte bli helt stillasittande, försöka umgås med vänner samtidigt som jag skall...
Ja och hur ska jag hinna göra...nu när jag har all tid i världen.
Hjälp jag har ännu inte hunnit...
Svårt att få fram i ord.
Men vi är inte våra prestationer.
Eller finns det pris för bästa sjukskrivna kvinna?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

