Jag finns till!

Ja det är just det jag finns till.
Inte här på bloggen, har knappt kollat till min egen än mindre läst andras, även om det händer ibland.

För jag har sållat inte helt medvetet men lusten och orken att sträva efter att en dag kanske ha en "bra" blogg. Vet ni den är helt borta.

Det flödar inte tokroliga saker ur mina fingrar som kan skruva till min väldigt vanliga vardag, jag har egentligen inget intresse/ingen hobby som tar upp min tid och som jag skulle kunna visa er.

Förutom att jag fortfarande virkar, kanske inte lika intensivt, men jag har alltid något på gång, denna lilla sötnos gjorde jag efter att ha gjort två till att ge bort. Orginalet har ingen rosett och blinkar inte med ena ögat.

Det som mest har gjort att jag hållit mig härifrån är att jag försökt få koll på vad som stressar mig i onödan.
För stresspåslag behöver jag inte.

Så skulle jag skriva något, något mer upplyftande än detta lovar jag att länka inne på "bloggisar" på FB så ni ser det.

Så nu raderade jag en stor del av detta mail som bara var trist, som om det jag här ovan har skrivit är glatt och upplyftande.
Men ni vet vanlig vardag kan ibland bli lite för mycket vardag tillsynes utan, ja vadå? Ljusglimtar finns det så...
Nåja.
Jag finns här i verkligheten och som "@sammelsurium62" på instagram där jag är relativt aktiv.

Kram på er!

Att minnas

Tänder ljus och tänker på min faster som förlorat sin son till cancer (47år) och på hans fru och barn.
Ja övriga familjen också så klart.

Vår kära kusin hade kämpat länge nu när han i lördags dog. Så jag tror de flesta även hans närmaste bär på en lättnad mitt i sorgen.



Kram

Lista

Hittade en lista, kanske har jag gjort den förr....

Vad tror du på?
Mig själv, ibland. Människor, kärleken, Gud.

Vad räds du?

Eventuell kommande ohälsa hos mina nära och kära. Att orättvisor skall få mer och mer plats så att det goda som finns inte märks. Att vi människor ibland ger upp det goda för vi inte kan se annat än det onda som sker. Jag oroar mig för trångsyntheten. Jag oroar mig för att inte hinna med. För att inte räcka till. Ja med mera...

Vad vet du?

Jag vet att jag har tur. Att jag är en priviligierad person, född i en priviligierad tid och på en priviligierad plats. Jag vet att det är väldigt lite jag egentligen vet!

Vad hoppas du?

Oj, jag har ett stort hopp inför framtiden. Men vissa saker sker inte av sig själv. Att jag har lust till städning lite oftare...

Vad längtar du efter?

Att få träffa mamma och pappa, att träffa familj och vänner oftare. En varm sommar. En resa till Rom. Lite mer energi. Disciplin!

Vad grät du för sist?

Troligen för att jag var trött, så inte över något särskilt.

Vad har du för hårfärg till naturen och vad har du för hårfärg nu?

Råttfärgat! Just nu en blaskig brun färg skulle behöva ha i lite hårfärg! Har haft allt från riktigt blont till ordentligt lila. Men trivs bäst i mörkbrunt.

När skrattade du senast?

Oj, i helgen faktiskt fast det var nog mest för att jag var trött... Förresten ikväll åt/med min man

Vilken låt har du nynnat på idag?

Inte alls tyvärr. Men igår på en mängd olika låtar då jag tittade på Så ska det låta. Sedan kunde jag inte sluta utan nynnade på allt möjligt.

Vad gör dig arg… så där i vardagen?

Bilister. Min egen glömska. Mm. När människor säger på grund av och tack vare på fel ställe. Att det plogas dåligt/inte alls.

Vad har du för åsikt som mest skiljer sig från flertalet andras?

Hmmm… Oj, vad svårt. Kanske vart gränsen för otrohet går. Detta borde typ Helena svara på...

Vem är ditt ”frikort”?

Tihi, oj. Chris O'Donnel från NCIS Los angeles kanske, Wentworth Miller har det varit, finns flera fd och en som jag inte kommer på, så irriterande.

Vad drömmer du om?

Att allt i livet en gång är i harmoni. Där energi finns, att det är balans mellan arbete och fritid osv

Hur många människor älskar du?

Oj. På sett och vis alla människor för att alla människor har lika värde. Men jag tror man undrar vilka jag älskar som i tycker väldigt mycket om alternativt är kär i.
Min man, min familj, vissa av mina vänner, lilla A och E, mfl

Hur många älskar dig?

Den som det visste.

Hur många bryr du dig om?

Oj, ibland känns det som lite för många. Missförstå mig rätt men jag måste öva mig på att inse att jag inte kan bry mig om halva världen.

Hur många avskyr du?

Inte många. För jag försöker alltid förstå vad/varför/varifrån en människa och hennes åsikter kommer. Allting måste sättas i en kontext. Ett sammanhang. Däremot finns det folk som äcklar mig. Som pedofiler. Nazister. Nationalsocialister. Och så har jag svårt för fundamentalister – av ALLA de slag. Kopierar Ergo Sums svar

Vem har du fått höra att du är lik?

Nalle Phu, en kvinna i Örebro upprepade gånger av vitt skilda personer, en kvinna som jobbar i vår bokhandel, min mamma, min kusin Sara när vi var små.

Har du gjort något oförlåtligt?

Ja. Det skulle jag nog tro att jag gjort.



Kram

Ny termin och lite gnäll

Ja som för så många andra är det en ny termin, en ny arbetsperiod som satt igång med allt vad det innebär.
För mig innebär det att fylla min kalender så jag måste undra hur jag skall få plats med det oförutsedda som är en relativt stor del i mitt arbete. Eller med det som går att förutse men inte planera som är en ännu större del av mitt arbete.
Jag skulle ju kunna bestämma mig för att på torsdagar klockan 18 har jag tid för, dopsamtal, vigselsamtal, sorgehus. Men kan inte de jag skall ha samtalen med då så... ja ni förstår.

Så nu har jag varit lite stressad igen...

Det har inte heller egentligen hänt något som jag velat skriva om.
Idag har jag tydligen lyckats "bli osams" med en vaktmästare.
Vi har stor barnverksamhet, dels har vi en förskola som rymmer inom församlingens ramar och dels många som går på barn och babyrytmik med eftervarande fika.

Förskolan behöver utöka så det hus där vi haft ungdomsverksamhet och konfirmander tillhör förskolan. Lite tråkigt för oss som äntlgen började få ordning. Men det är bara att arbeta utifrån de förutsättningar som finns.

Barn och babyrytmiken behöver större utrymme. KUL! Bra verksamhet där vi som kyrka har en möjlighet att bygga relationer.

Detta gör att en sal behöver kunna fungera både till att ha rytmik i och att ha syförening i.

Igår flyttades därför en massa möbler, lite utan planering utan det bara gjordes. Så ja det blev väldigt rörigt.
Och där vi skall ha ungdomsverksamhet och konfirmander ser det ut som ett stolförråd. Inte alls roligt! Men jag tänker det löser sig.

Hur som helst kommer denne vaktmästare och skyller allt på barnverksamheten och börjar rya om att snart är det barnverksamhet i hela huset.

Jag är inte heller helt nöjd med hur lokalerna används. Men nu var jag tvungen att bita ifrån.

Så jag sa med skarp ton att det går inte att skylla allt på barnverksamheten. Det är inte de som bestämt allt detta och kört bort annan verksamhet. Förskolan har också del i att detta. Och tror hen att jag är helt nöjd med att vi inte får vara i de lokaler vi äntligen gjort iordning?! Där ungdommarna känner sig hemma och trygga.
Försökte helt enkelt ge lite nyans på det hela.

Det är också så att de som bestämmer hela tiden värnar barn och ungdomsverksamhet, men när vi försöker bedriva god barn och ungdomsverksamhet. Då skall vi helst göra det i en skrubb någonstans där vi inte tar plats.

Kankse fick han ta mer än hen behövde. Men hen hade väl kunnat säga ifrån, nej hen försvann plötsligt.

Ja ja nu har fler sett att jag inte bara stryker medhårs och är snäll. Någon måtta får det vara och INGEN från den verksamhet hen beskyllde var där. Så jag gick i försvar.

Phu, var tvungen att rensa hjärnan och skriva av mig lite.

Bara människor - Anne Liljeroth

Journalisten Saga Widerbeck bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin barndomsstad i ett försök att hitta sina rötter, och snart låser hon upp dörren till en lägenhet på Smedjegatan 6. Med sig har hon en plan för att göra upp med de personer som en gång sårade henne.

Plötsligt står hon öga mot öga med sina nya grannar, Patrick Swedmark, Per Norder, fröken Andersson och Wille Weber, alla med sina egna historier och motiv. Saga vill få dem att minnas vad de gjorde, och också se henne som den hon är idag.

Men saker och ting blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Bara människor är en roman som handlar om livets motsatser, om förutfattade meningar och om behovet av upprättelse. Den handlar om konsten att glömma, gå vidare och förlåta. Men framför allt är Bara människor en historia som inte lämnar sin läsare oberörd. Hur ska det egentligen gå för dem som bor på Smedjegatan 6?


Så står det om denna bok på Hoi förlag, samma förlag som skickade Anne Liljeroths båda böcker till oss i Bloggdalas bokcirkel. Kändes väldigt lyxigt och roligt att få hem två böcker gratis.

Jag har lite svårt för böcker där historien är uppdelad så det handlar i princip om en människa i taget i ett kapitel i taget. Jag blir ofta mer intresserad av en karaktär än en annan och då har jag svårt att ge uppmärksamhet till alla kapitel. Detta gör säkert att jag kan missa ett och annat.

Men jag gillar tanken att allt kretsar kring ett hus och dess invånare, jag gillar blandningen av boende i huset. Jag gillar att Saga är journalist. Att det är en lite mindre stad det utspelar sig i.

Men va fasen trots att boken är detaljrik så är den lite "känslolös" eller välpolerad/stel, Liljeroth lyckas inte få mig särskilt engagerad, jag blir lite förväntansfull och nyfiken men när jag läst hela boken blir jag mest besviken. Liljeroth lyckas inte få något djup, det känns lite som om hon har en kanonidé men skulle behöva skriva boken en gång till.

Trots allt gillar jag ändå boken den får 2 1/2 av 5p.





Kram

Annandagen

Jag jobbade på julaftons förmiddag, sedan blev det gröt och skinksmörgås till brunch/lunch. 

Så hade jag lite kvar att pyssla med bland annat den kolapaj ni ser på bild. 

Den första pajbotten gick åt pipsvängen. Hade precis ingredienser till en till. 

Ringer mamma och de har inte hämtat ut paketet då de ej fått avi. 

Jaha tänkte jag ska det bli en sådan julafton när jag helat vill gråta?

Kunde kolla upp att paketet kommit fram i alla fall så det hämtades igår. 

Nåja, andra pajskalet lyckades, jag förstod att mamma och pappa skulle få paket. 

Klockan närmade sig tre. Då börjar det snöa! Så vackert. 

Min man hade varit lurig och lagt flera små paket i ett stort och verkligen ansträngt sig i år. 

Jobbet gick bra på natten och jag måste säga att jag faktiskt trots lite strul och missöden hade en väldigt trevlig julafton. 

Mannen gillade sin

Minion också... Han fick även filmerna. 

Igår firade vi lite jul här hos svärmor med mer klappar och spel jag vann nästan två ggr. 

Nu väntar jag på att alla ska vakna. 

Står besök hos farmor på schemat idag, Stefans alltså. 

Hoppas ni har och har haft bra dagar. 

Vet ni i torsdags kände jag mig så stressad, inte för att jag egentligen hade massor att göra, men för att det finns saker jag gärna vill göra innan/till jul.

Men så igår hann jag med en hel del. Blev helt klar med julklapparna, några skall fortfarande slås in.
Köpte en amaryllis som är ett måste till jul.
Köpte gott omalet lyxkaffe.

Idag har också en hel del blivit gjort så som julköttbullar, lite virkning, undanplockning, rakat benen...


Titta på dessa! Hoppas kunna få till lite målade naglar nu någon dag, tyvärr är de korta men något ska jag häl kunna hitta på tänker jag.


Tänder mycket ljus nu, både för mysfaktorn men också för att tänka på människor runt mig.
I torsdags fick en kollega cancerbesked vilket är skit på så många sett! Hen är 50+ och har äntligen hittat kärleken, hoppas den kan ge styrka så att strålning och cellgifter hjälper!
Tänker på min kära kusin som vårdas på hospis, önskar faktiskt han fick somna in, för nu lever han inget liv.


Och såhär i slutet av året funderar jag ofta på tid som varit och tid som kommer.
Vad blev det av året?
Slösar jag tid på sådant som inte är viktigt?
Vad vill jag med den tid som kommer?


Blir barnsligt glad när det via posten levereras julklappar från nära och kära.
Att få skicka iväg paket med klappar i och att slå in, även om det är jobbigt att sitta på golvet och göra det, men det är lite av en tradition...
Fick en överraskande julklapp av en vän som gjorde mig så där riktigt glad. Härlig känsla.


Jag tillhör en av de som längtar efter snö. Jag längtar också efter att få träffa nära och kära. Hinna umgås med min man!

Inser att jag har tur med min svärmor. Vi brukar åka dit relativt ofta, men denna höst hade jag inte tid. Ibland tycker jag vi är där ofta och kan tycka det är lite väl ofta. Men jag måste erkänna att jag tycker det skall bli så kul att träffa henne igen att jag faktiskt saknar henne lite. Fem nästan sex månader sedan vi sågs.

Tyvärr lika länge sedan jag träffade mamma och pappa.



Nej nu börjar det nog bli dags att krypa ned bredvid min man för lite sömn.
Ska jobba tre timmar imorgon förmiddag.



Bilderna är lånade från weheartit
Kram