Sommarsammanfattning del2

Lite nya blommor blir det ofta varje år i vår trädgård. I år blev det en rabatt som gjordes om och där har en så länge liljor planterats.

Inser att vi också planterat in mer bambu som vi tänker oss om några år blir en avskiljande i trädgården tillsammans med vår spaljé med klätterrosor

Här är vi i Båstad och Norrvikens trädgårdar, det pågick en hantverksfestival där

På stranden i båstad

Två av inköpen i båstad

Vi åt en fantastisk middag på pensionat Hjorten där vi också övernattade.

På kvällspromenaden som vi nästan inte tog var det magiskt vackert nere vid stranden

Min varmrätt

Pensionatet

Min efterrätt blev en fantastisk liten ostbricka med ett gott glas vin, helt i min smak

Norrvikens trädgårdar

Sommarsammanfattning Del 1

vet att sommaren är slut och att hösten nästan gått över till vinter, i alla fall om man skall tro termometern.

Jag börjar nog med lite födelsedagsbilder.

Jag fyllde 40 år i år och firade i dagarna två, fast inte på raken men samma vecka.

Denna tårta är min favorit, dessutom glutenfri. 

Härligt med så många skor i hallen

På själva födelsedagen hade jag öppet hus med traditionellt kaffekalas. Hade inte sju sorters kakor, men bullar, kärleksmums, en småkaka och kaffe. Det var en väldigt trevlig dag med goda samtal. Så tacksam över den dagen och att jag bestämde mig för detta.

Tårtan som jag bakade skulle frysas innan vilket ju var perfekt, god var den också. Den som blev över hamnade på mannens jobb

Lite bubbel blev det senare på kvällen

Här syns en av mina födelsedagspresenter och en av mina favoritsysselsättningar stickning

Min fina nya kökslampa

 Är jag firades av ”storfamiljen” blev det exotisk planka och potatissallad till mat.

Denna hade min älskade make köpt 

Kändes också fint att använda Marthas kaffeservis på min födelsedag (min mans farmor som dog för inte alltför längesedan)

                       

Fyrbent familjemedlem

Både jag och min man har haft hundar i våra liv.
När jag föddes hade vi en tax, sedan hade jag en blandras och vi var dagmatte till min svågers fina schäfer.
Min moster har haft alla möjliga hundar.
Min mans familj har haft jakthund och en labrador som även jag hann träffa.

Så vi har alltid längtat efter att kunna ha en hund men då vi vet vad det kräver har vi skjutit det på framtiden.
Min man tror jag har längtat mer än jag på sett och vis för så fort han ser en hund blir han till sig och får han möjlighet att hälsa vet jag inte vem som är gladast, hunden eller han.
En framtid som nu faktiskt är här.

Vi har nog det senaste året kollat olika sidor typ blocket, sökt på hundraser...
Men jag har upplevt det krångligt, tills min man på svenska kennelklubbens sida hitta listan uppdelad efter hundraser och eventuella kullar.
Där efter lite sökande hittade vi en valp som på grund av sent återbud blivit kvar hos uppfödaren och hon hade redan bestämt att behålla en tik och nu fanns två tikvalpar så...

Jag vågar knappt tro det, men vi har pratat med uppfödaren och vi är lovade att få bli hennes husse och matte. Så nu längtar jag så mycket efter att få sätta mig i bilen för att hämta hem henne. Lite otur hade vi på sett och vis för en annan av hennes tikar var beräknad att valpa nu de kommande dagarna vilket gör att hon har svårt at ta sig till veterinären för en sista besiktning den får inte vara mer än en vecka gammal och den förra gjordes för cirka en månad sedan. Valparna föddes igår kväll/inatt så...
jag går som på nålar och väntar.....

Ändå försöker jag tänka/säga, vi kommer troligen köpa denna underbara "lilla" hund.

Något som kanske är typiskt för oss är att vi nog är lite knasiga, för när vi väl satsar satsar vi, tror jag, vi är inte så rädda för vad folk kanske skall säga eller tycka.

Rasen är nämligen irländsk varghund. de blir väldigt stora, inte så hög mankhöjd egentligen men de är långa och stora. Detta är ju dock en tik som är mindre än hanhunden.

Nu skall jag sluta skriva även om det bubblar i mig av ord...



Hälsningar en blivande matte

Oordning

Ja i oordning hamnade bilderna och lite i oordning är livet.

Vi har relativt nyligen haft snickare hör som fixat stora delar av vår farstukvist med tillhörande balkong. Det var nödvändigt och så bra att nu kunna använda balkongen!

Midsommar har det varit och vi åt gott.

Här stickar jag på en vante som heter Wisby och som Pia Kammeborn gjort mönstret till den blir så fin.

Har äntligen kommit igång med träningen igen. Mycket nog tackvare att min man fått order om att börja röra på sig, även om jag just här varit ute själv.

Tyvärr med hormonstörning och sjukskrivning rasade vikten iväg. Är svårt bara med hormonstörningen att försöka så att vikten inte skenar iväg.

Men att sitta i soffan och eller sova stora delar av dygnet som jag gjorde i höstas var inte bra.

Men nu är de kilona borta och några till. Känns bra.

Här sitter jag vid sjön och stickar på sjalen Tillsammans också av Pia K. Så fantastiskt skönt att kunna båda och sola ibland.

Den 17e juni dog min bror, det var chockartat och oväntat, han dog på sin arbetsplats.

Denna ros är fotad i mammas och pappas trädgård och jag är säker på att du kära bror hade fotat den när du skulle varit med och firat pappa som fyllde 80år 29e juni. Men du var inte där. Det var jag och min syster med våra familjer, två av tre.

Så märkligt att tre blivit två.vi hade ingen nära relation, men du var min bror.

Saknar dig!

Inköpt badlakan och duschmattor i 100%lin från Växbo när vi var upp, köpt av andra sorteringen.

Så fyllde jag år och ett av de lokala bagerierna fick leverera födelsedagsfika.

På kvällen blev det middag med min man, så gott och mycket trevligast få bli bortskämd

Bubbel får avsluta min lilla uppdatering.

LCHF

Ta hand om varandra och umgås med de människor du tycker om så mycket du kan och gör det du trivs med.

Livet är alldeles för kort för annat.

Kram

Värk denna värk

Det började i tonåren mina knän värkte så jag knappt stod ut, det strålade upp mot höften och ned mot foten.
Senare kunde jag ibland få värk i varenda liten led om jag ansträngt kroppen mycket en dag, det är så jag minns det, en dov skarp smärta i ALLA leder.

Numera kommer den ibland, oftast i handlederna och armbågarna, särskilt om jag stickat eller virkat mycket.
Ibland som nu de senaste två veckorna ungefär, får jag framåt eftermiddagen så vansinnigt ont i alla leder att jag vill byta ut dem.
Nu börjar det gå över tack och lov, varit nästan värkfri idag, nästan...

Vet att jag nu måste kolla detta!

Blir så trött av värken och ja det är ju inte särskilt skönt....

Hade tänkt lägga in nytagna foton men det bara strulade.

För idag har varit en bra dag.

Slö förmiddag, sedan spolade vi av bilarna och putsade rutorna, spolade ur soptunnan, drack kaffe, åt tidig middag.

Sedan satte jag mig i solen kanske en timme, mannen bjöd på kaffe, det var så skönt att få lite sol.

Jag grävde upp alla jordgubbsplantor ur pallkragen och satte om dem, rensade ut ogräs och många plantor då de ju förökar sig massor. Några av de utrensade satte jag på annan plats.

Nästan helt värkfri så skönt och jag är ledig två dagar till!

Psykisk ohälsa

Just nu tänker jag lite extra på detta att inte må bra psykiskt.
Tim Bergling som i dokumentären talar om hur psykiskt påfrestande livet kan vara och nu inte lever längre. H s familj uttrycker det så som: han orkade inte längre. han behövde få frid

En kvinna på instagram som jag skrev till senast förrgår kväll och försökte sträcka ut en hand till via internet valde att avsluta sitt liv. Hon orkade inte ens en minut i taget, livet var för övermäktigt. Då var hon ändå under uppsikt inlagd på PIVA.

Har också i mitt arbete mött människor som kanske vågar sig till mig som präst, men när jag då ibland hänvisar till att det nog vore bra med psykolog kontakt eller frågar om de varit hos psykolog eller liknande.
Ja, då blir de ofta förskräckta, eller lite avvisande.
Jag är någon med tystnadsplikt och det räcker verkar de ibland tänka.

Att vi går till läkare som hjälper oss med det fysiska (om vi har tur) det kan vi prata om vitt och brett, ofta utanför det mer enskilda samtalet med en vän eller familjemedlem. Som på bussen i telefon med någon men så att halva bussen också hör.

Men att vi skulle ta hand om det som faktiskt tänker jag är vi, själva jaget, ”själen”, nä det är det tabu att tala om.

Jag hade aldrig klarat det här halvåret utan min samtalsterapeut, utan terapeuten på sjukhuset, tidigare  utan min själavårdare (som jag tyvärr inte träffar just nu).
Ångrar så att jag inte sökte psykologkontakt tidigare.
Jag levde inte som jag lär.

I höst kommer nog min nuvarande samtalskontakt inte vara ”min” längre.

Då tänker jag att jag måste fundera på att hitta någon att någon gång per år gå för att prata med. Liksom i förebyggande syfte.

Vi går ju på hälsokontroll av det fysiska och jag tror många av oss skulle behöva en hälsokontroll av det psykiska.
Kanske behövs det bara vid behov, fast å andra sidan tänker jag att är det en god vana att gå en gång per år eller fler, ja då skulle det kanske inte kännas så stort och kanske läskigt.

Självklart menar inte jag att alla mår dåligt psykiskt, det vore ju fruktansvärt. Däremot vet jag att många gör. En hälsoundersökning som du kanske får göra vartannat år via arbetet sker ju inte för att alla bär på någon sjukdom. Utan mer i förebyggande syfte.
Jag tror att vårt psyke skulle må bra av att få en hälsoundersökning. Kanske blir samtalet inget annat än ett gott samtal, vilket inte bör underskattas. Eller så leder det till att man får hjälp.

Snabba tankar inte välformulerat.

Men det borde inte finnas någon skam i att prata om psykiskt mående.

Min utmattningsdepression (ums-utmattningssyndrom) börjar läka ut, men jag kommer troligen under lång tid, ja kanske hela livet leva med att inte riktigt orka att inte riktigt klara av vissa situationer.

Ljuset

Ljuset det efterlängtade.

Men vet ni det tar ett tag innan jag tycker att de långa ljusa dagarna är härliga, när solen går ned sent.

Jag behöver liksom lite tid att tycka det är okej.

För tänk så tillåtande vinterns mörker är, det är så mycket vi inte riktigt kan göra för att det är mörkt.

Ja, jo idag har vi elektricitet och starka lampor som gör att vi kan vara igång även vintertid.

Men decembers mörker skriker liksom inte på samma sätt: se så ljust och soligt och fint det börjar bli ute. Varför är du inte ute och....?!

Men snart alldeles snart tycker även jag att de ljusa kvällarna är det mest fantastiska som finns faltiskt.

När november kommer kommer jag att beklaga mig över allt mörker som omsluter oss igen.