Sidor

onsdag 30 maj 2012

Virrvarr

Ja nu är det nog dags att släppa lös lite tanketrådar av alla möjliga slag. Hänger du med?

Just nu är jag besviken över att direktöverföringen från min iphone till g+ inte fungerar som jag tycker den ska. Jag trodde att när jag tar ett kort så sparas det inte bara bland mina foton utan också på g+.

Nu till en reklam som jag sett. Det är en reklam för programmet "Unga läkare "eller "Sjukhuset".
Det är särskilt en sekvens jag tänker på, som jag nu helt rycker ur sitt sammanhang. Det sitter en kvinna och pratar med en av de manliga läkarna och hon säger; "...du ska le när du ser mig."


Du ska le när du ser mig.

Det provocerar mig massor. Dels för att vi människor är olika och dels för att jag kanske inte ler så mycket. Eller det gör jag, fast det finns ju olika sorters leenden.
Jag tänker när jag hör damen att han skall ha ett brätt leende på läpparna, alltså le med munnen, stort. Liksom bara för att. Det är det som irriterar mig.
Alla människor har inte ett naturligt jätteleende på läpparna hela dagarna. Ska man lägga sig till med ett falskt leende då?!
Ett leende som inte når ögonen...
Jag ler nog mer med ögonen (om ni förstår vad jag menar) än vad jag ler med munnen. Jag har en sådan mun eller sådana läppar att mina tänder aldrig syns hur mycket jag än ler. Så ett sådant leende kan jag inte prestera utan att jag inte ser klok ut. Så mitt leende är inte så stort så att säga.
Sedan tycker väl jag att leendet skall vara äkta och synas i hela ansiktet, att ögonen skall lysa lite.
Självklart ska man väl inte gå runt och se ut som en surpuppa.
Men att klistra på sig ett leende bara för att?!
NEJ tack säger jag till det!

Vad säger du?
 Hennes leende är spritt i hela ansiktet alldeles naturligt. Detta är ett leende för mig.

Tror ni man hittar bilder på google på leenden där inte tänderna syns?
Jo bebisar som inte har tänder, prins Daniel och några fler efter en snabb titt. Annars är det mest bilder som denna.
Undrar om man kan ha komplex för sitt leende? Normen verkar liksom vara att tänder skall synas...
Jag har nog komplex för mitt leende.

Nu kan ni få se en bild på toppen jag köpte igår.


Nu skall jag strax sluta mitt inlägg om lite allt möjligt. Måste ju skriva inlägg som passar bloggens namn...

Lite mat får avsluta det hela. provade idag rött ris som enligt mig smakar ungefär som råris. snyggt att koka lite och blanda i sitt favoritris om det är vitt...
Lite mer fiber och tuggmotstånd. Nackdelen är väl att det skall småputtra i 40-45 minuter...

Hoppas ni har en bra dag!
Kram




3 kommentarer:

  1. jag har alltid fått höra hur sur o otrevlig jag ser ut... Fast jag är som vem som helst... Min gamla svärfar fick alltid höra hur glad han såg ut tills han vart urless på det..
    man har dom ansiktsdrag man har, så är det.
    ha en bra natt!!

    SvaraRadera
  2. Där är vi olika du och jag kära syster. Jag ler mycket och ofta men det är ärliga leenden. Både brett så tänderna syns (nog mest så om jag tänker efter) och mer diskret. Att le mot någon och få ett leende tillbaka är ju så härligt!
    Snygg topp! Får se den live snart!
    Kram

    SvaraRadera
  3. *ler* Ja, din topp är fin!

    Och jag håller med i det du skriver om att vi ALLA inte kan gå omkring ooch flina hela tiden. ALLA är inte sådana! Och det skall vara ok det också!! Jag ler ofta, mycket. Men inte så tänderna syns då jag har mycket tunna och smala läppar. Jag ler nog mest med själen jag. Och jag håller med syster yster: att utbyta leenden är härligt!

    Kramar

    SvaraRadera