Skriva igång hjärnan

Ja nu får ni stå ut med att jag skriver igång hjärnan och fingrarna så här offentligt.
Tänker inte skriva något uppseendeväckande.
Vet inte hur det är med er men ibland när jag behöver producera en text så kommer inte riktigt orden inspirationen fattas och allt känns trögt.

Så är det nu.

Jag behöver skriva ihop ett griftetal till dagens begravning. En arbetskamrat kommenterade detta nyss och sa "Till idag?!"

Ja det kan kanske verka lite märkligt hur jag väljer att skriva en text som på sett och vis markerar slutet av/och summerar en människas liv först samma dag.
Det är inte så att jag inte de senaste dagarna har funderat på vad jag skall skriva. Men det är sällan jag sätter mig ned och formulerar och skriver ned något förrän samma dag. Det är så jag fungerar i min kreativitet.

Det blir ju så att man ser på saker och ting olika utifrån och innifrån. Jag förstår att det kan verka nonschalant att jag sitter bara några timmar innan en begravning och skriver griftetalet. Något av det sista som officiellt sägs om en medmänniska.

Men det här är mitt arbete, min proffesion. Jag är proffs på detta. Ja jag är faktiskt riktigt bra på begravning. Det är något av det mest stimulerande i mitt arbete att ha begravningar.

Jag tror att vi är många som har arbetsuppgifter eller har haft arbetsuppgifter som sett innifrån ter sig fullt normala. Där vi har en distans som de som ser på utifrån inte kan ha. Där sättet vi utför dem på kan tyckas väldigt märkligt om man själv inte har insyn i hur det är att arbeta som : sjuksyster, präst, lärare...

Självklart händer det att jag skriver ned ett griftetal någon dag innan och de finns alltid med mig i tanken några dagar innan de kommer i skrift.

Så nu tror jag hjärnan och fingrarna har kommit igång!

Kram

j o b ... som i?

Jobbig, jobba... där tog det visst stopp...

Kan ju börja med att avhandla att vintern tydligen inte släppt sitt grepp om oss än då det fallit ca 30 cm snö, de senaste dagarna.

Jobbet kan vi också snabbt avhandla. Ska jobba idag fast bara på förmiddagen vilket är skönt. Borde därför sitta och skriva predikan nu, men vet ni jag har lånat en annan persons ord idag. Mina fanns inte att locka fram. Fast jag har ändrat och skrivit om lite så det skall passa mig och min mun bättre. ja alltså så att det låter som jag mm Den behövde också bli dagsaktuell. Men ordmassan slapp jag formulera.

En sak till som handlar om jobbet. Igår blev jag av en ledig prästkollega uppringd två gånger. Det är inte alltid jag svarar när han ringer. Just för att han ringer på helgen. Ofta en lördag efter klockan sex. Igår ringde han först vid sextiden och sedan kvart i åtta. Båda gångerna gällde det arbete som händer i nästa vecka. Som han dessutom hade denna vecka som varit på sig att prata med mig om. INTE okej tycker jag. Samtidigt vet jag att han blir lugn om jag svarar, men svarar inte varje gång. Speciellt inte en hel ledig helg!! Glad att det inte händer så ofta som för andra arbetskamrater.

Ibland tror jag man skall skriva om det jobbiga när man kommit en bit bort från det. När det värsta liksom lagt sig.
Men igår var det en jobbig dag inombords, för i övrigt var det en riktigt bra dag. Mannen min delade hushållssysslorna med mig av bara farten, tog egna initiativ. Jag skottade han ställde sig att plocka ur diskmaskinen, plocka ihop tvätt mm
Men inom mig bodde otillräckligheten igår med klump i magen och delvis värk i bröstet. Det var tungandat bitvis. Bara under korta stunder släppte det taget. Önskar att hjärnan kunde lyssna på sig själv, eller ja alltså att de kloka tankarna kunde få tyst på de andra tankarna.
Jag vet att många inte riktigt hinner det de skulle vilja på jobbet, att det är mänskligt att misslyckas med delar av sitt arbete ibland, att otillräckligheten säkerligen kan vara ett sundhetstecken, att jag kanske kan prioritera om för att få det jag tycker är viktigt gjort, jag kan tala med chefen om de saker jag inte känner jag klarar av just nu.
Men igår slukade det mig, snart kommer det fram att jag inte gjort det men det, att de inte vill ha mig där och där längre, att jag är dålig på att...
Ska jag titta nyktert på det så finns det egentligen två områden som jag faktiskt bör ta tag i. Vilket jag också ska göra.
Men inget av det borde få mig att må såhär inte alls.
Det händer egentligen inget allvarligt alls om jag inte gör det. Inte alls. Men känslan av att man har sagt att man ska och sedan ändå inte riktigt gjort det. Den är inte rolig, den måste bort. Det där andra det var bara i min hjärna. Jag är bra på stora delar av mitt arbete, eller jag är faktiskt bra på mitt arbete, jag kan det jag gör och är omtyckt.
Kanske är det därför som det tar mig hårt, det där som inte riktigt blir gjort som jag önskar, det där som ibland blir gjort med bara delar av min uppmärksamhet, det där jag inte riktigt vet om det är mitt att göra men som andra kanske tror är mitt.

Phu, att vara människa med allt vad det innebär är inte alltid lätt.
Glad över att jag bara jobbar nu på förmiddagen, att det är familjegudstjänst och att jag troligen skall bort på Me&I party klockan tre!
Känner eventuellt lite förkylning på G...

IDAG BLIR EN BRA DAG!!

Fundersam

Nu måste jag bara få skriva av mig lite.

Jag arbetar mestadels med barn och ungdom. Sedan är jag satt att i en av "storförsamlingens" kyrkor ha gudstjänst. Det har nog tidigare varit en egen församling men är inte det längre utan ingår i själva Vimmerby stads församling (nej jag har inte gjort en slarvig särskrivning).
Titt som tätt blir jag kallad till kyrkorådet och då skall det handla lite om denna del av församlingen, känns lite som att det görs för att det är ett måste.
Så är det då också som om jag skall ha en hel liten verksamhetsplan för den delen av församlingen. Vad jag vet är jag inte satt att arbeta med det.
Dessutom finns det ingen liten arbetsgrupp som jobbar med denna del av församlingen.

Jag är inte en präst som är gift med kyrkan och vänsterprasslar med min man. Om ni förstår vad jag menar. Jag är inte beredd att offra fritid för att få det att gå ihop.

Jag är engagerad i ungdomar, men jag är inte en sådan som tar fredagskvällarna till att hålla församlingshemmet öppet för ungdomarna.

Jag har mitt yrke så som alla andra har sitt yrke, sitt jobb. ja för mig är det ett arbete inte en livsstil.
Detta är inte helt vanligt. Ofta är det för präster en livsstil, man är liksom präst jämt. Det är jag med men allt jag gör handlar inte om kyrkan. Jag lever inte hela mitt liv inom kyrkan.

Så ibland tänker jag, vilket jag gör ikväll. Skall jag göra detta? Borde jag ha ett annat jobb?
Jag är ju delvis väldigt bra på mitt jobb.
Men jag brister i att jag skiljer så på jobb och min fritid. Fast jag tycker att det måste man kunna göra även om man är präst. Man skall inte behöva ha det som livsstil.
För här kommer mitt lilla samvete in också. Borde jag kanske ändå slita ännu mer, borde jag bli den som ägnar all tid åt mitt arbete och är överallt och gör allt överallt.
Starta grejer driva saker, komma med tokiga idéer och driva igenom dem?

Nej, jag skall nog inte det för jag är inte sådan, jag kan gärna haka på en bra idé och hjälpa till. Men nej, jag är en privat person.
Jag gillar mitt hem och att vara hemma, för mig är det ofta nog att bara umgås med min man.
Nja, nej fast jo. Jag behöver ingen stor umgängeskrets med en massa middagar på helgerna.

Sedan skulle jag aldrig vilja vara utan Helena och flera andra vänner! Absolut inte. Men jag är lite av en ensamvarg så är det också.

Nåja, jag skall prata med min chef och höra vad hon säger. Jag har ingen lust att driva verksamheten ensam i den delen av församlingen så det så!

Oavsett om ni förstått vad jag gaggat om eller ej så har jag fått skriva av mig!

Kram

Vilken dag del 2

Nå, varför la jag mig nöjd med dagen igår?

Jo dels för att jag köpt denna jacka

Ja, det är nästan denna, mkt stämmer men inte allt.

Mannen min hittade utan problem en julklapp till sin bror! (han är sååå velig).

Avslutade dagen gjorde jag också på bästa sett, i goda vänners sällskap, det var Per, Arvid och Helena. Då jag inte bakat något fick dett bli köpefika, en god saffrans -"krans" och en kaka plus lite godis.

Fick en fotobok med bilder från vårt bröllop!! Roligt vi har inte gjort något själva så...
Och foto på älskade Arvid taget av "Kreatörn".

Trots att dagen började mindre bra så tja på det stora hela blev den riktigt bra.

Idag sitter huvudvärken i och även den i benet, men i benet är det nog mest träningsvärk så...


Lånad bild

Vi har fått våra datorer uppkopplade till en gemensam IT-plattform, är en så länge sådär. Idag går inte word igång, hoppas det bara tagit sovmorgon. Tur jag vet hur man använder penna och papper!!

Kram

Slut i rutan

Ja, nu börjar jag bli helt tom i bollen. Sedan den 4 september har jag jobbat 15 dagar och har tre kvar innan en dags ledigt. Sammanlagt blir det 18 av 20 dagar.

På dessa 20 dagar kommer jag ha hunnit med, sju gudstjänster, tre begravningar, två vigslar, fyra dop, en tvådagars konferans. Ja och så all planering och förberedning till detta. Phu.

Är glad att mitt arbete trots allt är flexibelt, för idag gör jag inte mer än jag måste.

Idag ska jag om någon timme presentera mig på ett föräldrarmöte och sedan iväg på Me&I party.

Innan dess tänkte jag handla lite till Tjejkvällen som sker imorgon.
Japp självklart klämmer vi in lite allt möjligt privat också.

Nästa vecka skall jag bara jobba tis-tor om min plan går igenom. Är ledig som det ser ut nu lördag, söndag, måndag, tisdag, men hoppas kunna ta fredag i nästa vecka också. Tror jag behöver det nu.

För på lördagen den 29 firar vi svärmor 60år och på söndagen kommer mamma och pappa.

Nähe, kommer jag sova halva oktober?!

Fast det klart då kommer ju Hs och Ps bebis... den 4 oktober enligt mig...

Nej, nu skall jag kolla efter kaffe!!!!!

Kram på er

Arbetsdags

Trodde jag skulle färdigställa ett inlägg som ligger där som utkast, men hjärnan var för trög.
Steg upp vid åtta för att skriva klart min predikan, vilket gick fortare än jag trott så det blev en timme över innan jag behöver vara på jobbet...

Vet inte om jag skrivit detta förut. Men vissa dagar det är oftast söndagar som detta inträffar, så undrar jag vad jag egentligen pysslar med. Ja i grunden alltså.

Hur kan jag och många med mig ha ett yrke där vi ska föra fram ett budskap om en Gud som vi inte vetenskapligt har några som helst bevis för finns. (även om vetenskapsmännen närmar sig en "gudstanke" de med)
Inte nog med det det är relativt många människor som söndag efter söndag går och alltid har gått i kyrkan. Har de inget vettigare att göra med sin tid?

Jag vet att mitt jobb handlar om så mycket annat och att det faktiskt är en liten del av mitt jobb. Det att stå och predika, samtidigt som det självklart är så att allt jag gör i mitt jobb skall utmynna från budskapet den kristna kyrkan har.

Det handlar om medmänsklighet, respekt, kärlek och det hoppas jag ju att de flesta icketroende också handlar utifrån. så där känns det aldrig särskilt konstigt eller annorlunda mitt jobb.

Visst det finns säkert försäljare som inte helhjärtat tror på sin produkt, men de kan i alla fall se sin produkt.

Jag vet, jag kan en hel drös med motargument mot mitt eget struntsnack. men känslan smyger sig ändå på ibland. känslan av att jag och de som sitter i kyrkbänken är lite knäppa som ägnar tid åt något vi egentligen inte kan säga finns.

(fast samtidigt tror jag ju det...)

idag skall jag bara jobba nu någon timme på förmiddagen sedan är jag ledig. Har egentligen ledig helg men lovade att hoppa in då det var ont om folk. Fick ju ledigt förra helgen då jag skulle jobbat.

Ska handla lite när jag slutat, städa av köket och laga mat. Så mycket mer vet jag inte om jag vill göra faktiskt.

Imorgon hoppas jag få umgås med H, vi har en tanke om att baka och fylla deras frys lite innan bebisen kommer. Bakar väl kanske så min frys också fylls lite...
Kommit på en sak, Hs kök är på många sett mer lämpligt än vårt och det är nog sagt att jag skall komma dit eftersom vi i första hand bakar för att hon skall ha lite hemma. (Jo hon kan baka själv, men bullbaket ville hon ha lite hjälp med)
Det finns stora bänkytor, mycket plats att kavla på osv
Men ugnen, ja det är inget större fel på den, bara det att de har EN plåt. Baka bullar och ha en plåt...
Ska se om jag kan få måtten och eventuellt sno en plåt från jobbet.
Fast enligt mig är dessa moderna mindre ugnar inte gjorda för bullbak. Jag vet att det bakas bullar för fullt i dessa ugnar...

Nej, men hörrni, nu skall ni slippa mitt dravel. Dags att snygga till sig lite och ta sig till jobbet.

kram

Lev livet nu!

Tagen i helgen av maken.

Idag har jag lyckats vila även om vi var en sväng och handlade lite mitt på dagen. Har nämligen ocksålegat på soffan och kollat på film.

Tänkt mycket på Lena/houswife67 idag. Jag och min vän H brukar ibland snudda vid tanken om våra män skulle dö. Men vi brukar knappt klara av att säga orden; "Tänk om de skulle dö".

Det finns inte i vår värld. Men den finns där chansen att livet tar slut. Snabbt.

Självklart kan man inte leva som om man skall dö imorgon eller med skräcken att det kan vara slut strax.

Men man kan försöka leva livet ta vara på det, ta vara på tiden med sina nära och kära.

Imorgon är det väl tänkt att jag skall jobba igen. Men vet inte om jag orkar med hela dagen. Jobba måste jag för jag har en hel massa telefonsamtal att ringa. Hoppas att de hör vad jag säger bara :-)

Ta hamd om er och era kära!

Kram

Ps,

Måste tipsa om att det nu kommit färsk vitkål till affärerna. Vill ni göra en god middag?

Skär då vitkålen i inte alltför små bitar, koka i vatten till den mjuknat men inte förlorat all krispighet. Häll av men spara lite vatten. Gör en vit sås med lite av vattnet som vätska. Ha i vitkålen. Krydda med mycket vitpeppar.

Så har ni en stuvning.

Jag gillar att koka potatis till samt steka korv!

Pantertanter

 Ja, idag är det dags för mig att ha "Damklubben" igen. Det skulle kunna vara en grupp av mina kvinnliga vänner. Som träffades och talade om livet. Men så är det inte. Detta är en syförening där medelåldern är 83 och kraven på att underhållas är stor.

Så idag tänker jag att de ska få använda sin tankeförmåga för att svara på tipsfrågor. Tyvär är det svårt för en kvinna både att se och höra. Tänkte jag skulle kopiera så hon kan få frågorna att läsa själv.

Idag har jag ingen ork, den psykiska stressen är så stor att den liksom förlamar. Tanken på att behöva laga mat idag känns oöverstiglig.

Om jag bara orkat piffa till mig lite så jag utseendemässigt kände mig snyggare...

Nej nu är det bäst jag sätter igång!

Kram