Jag vet inte riktigt när jag föll för Monica Zetterlund.
Eller hur det kom sig att jag gillar jazz. Kan ibland tänka att jag lyssnar för lite på jazz, kanske får ändra på det. Fast jag tycker nog jazz skall lyssnas på live. När jag för sexton år sedan ungefär gick på folkhögskola fanns en lokal jazztrio jag gärna gick och lyssnade på.
Nej Monica var det ju, tror att det är hennes renhet, hennes fraseringar och liksom självklara sett hon sjunger på.
Här kommer en bild, några låtar och så lite som går att läsa om denna kvinna. Har faktiskt inte sett filmen än. Måste åtgärdas.
Idag kommer jag vila så mycket som möjligt.
Kram
"Trots mångsidig verksamhet inom film och teater är det som en av Sveriges främsta jazzsångerskor man oftast talar om Monica Zetterlund. Hon har turnerat, gett konserter och uppträtt på jazzklubbar och musikfestivaler, på 1970- och 1980-talen oftast tillsammans med Lasse Bagge (piano), Sture Åkerberg (bas) och Johan Dielemans (trummor). Hennes insatser som sångare brukar jämföras med Billie Holiday, Sarah Vaughan, Peggy Lee och Ella Fitzgerald. Hon samarbetade med amerikaner inom jazzen, exempelvis Louis Armstrong, Bill Evans, Stan Getz och Quincy Jones. Med svenska jazzmusiker samarbetade hon också, till exempel Bo Nilsson, Georg Riedel, Lars Färnlöf, Jan Johansson och Arne Domnérus.
Monica Zetterlund kallas ofta jazzsångerska, men sjöng också många låtar som inte tillhör den klassiska amerikanska jazzrepertoaren. Jan Sigurd sa om hennes röst:
- "Hon hade en otroligt personlig och rik röst. Och sen tycker jag att hennes frasering var outstanding. Hon berättade för mig då att hemligheten bakom min frasering, sa hon, det är att inte rytmisera som kompet. Och när då melodin ligger som en enslig fågel långt ovanför trafiken så uppstår det nåt slags spänning mellan melodin och kompet. Och det är det som är hennes speciella magi. Det är det som gör svänget. Och det svängde väldigt mycket om henne." (Jan Sigurd i radioprogrammet Casino 26 mars 2006)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar