måndag 11 december 2017

Snöprakt


Idag har vi fått snö, så äntligen är det lite ljusare, lite vackrare, lite juligare.
Hoppas bara nu att vi kan skotta undan den och att den sedan får ligga.
Snart Lucia, kan inte förstå vart dagarna tar vägen.
Jag var relativt säker på att jag skulle klättra på väggarna efter två veckor. Ha, så fel jag hade.

Var tvungen att kolla vad jag skrivit om söndagen den tredje, alltså inte igår utan söndagen innan.
Skrev i inlägget om Hälsingland att jag haft lite mycket under två dagar torsdag fredag och att jag skulle vila.
Detta gällde lördagen.
Söndagen kom, jag hade inte tvättat de kläder jag ville ha med mig, jag skulle åka tidigt måndag morgon. Ja och så var det nog lite småsaker som att slå in paket till mamma och pappa att göra.

Då gick min favorit adventsstjärnor sönder sådär runt elva.

Och jag rasade, det kändes oöverstigligt att jag skulle kunna ta mig iväg på måndagen, ja att överhuvudtaget ta sig igenom dagen.
Tårarna sprutade och kroppen vägde plötsligt bly. Blev faktiskt lite rädd, att verkligen ha svårt att röra sig för att kroppen är utan ork. Helt utan ork och som om jag vägde bly.
Säkert har du varit sjuka, ja en ordentlig feber med förkylning, du är hemma och efter säg två dagars vila känner du dig pigg.
Så du går tillbaka till jobbet. Men vid kafferasten på förmiddagen fattar du inte hur du alls skall ta dig igenom dagen, kanske åker du hem igen.
Lite så skulle man väl kunna säga att det är. När jag mestadels är hemma och enbart gör vissa hushållssysslor med mycket vila däremellan, jo men då går det relativt bra.
Har väl inte förstått detta riktigt.
En sak är säker, jag är trött på att vara trött. Sova nio till elva timmar per natt vecka in och vecka ut...

Ja, ja börjar förstå hur jag skulle vilja ha min vardag. Den har liksom innehållit arbete punkt. De senaste i alla fall två åren i övrigt har jag inte haft lust till särskilt mycket alls eller för den delen ork.
Känns sorgligt, att jag inte riktigt förstått att jag egentligen borde, vilja och orka.

Nej, nu skall ni slippa detta.
Oh, det verkligen vräker ned snö och jag tittar på Harry Potter, Fenixordern, har fixat till rumsbordet och köpt en rumsgran idag, har velat ha en i flera år men nu så.
Vi har det riktigt fint hemma, så viktigt tycker jag, men till det har det inte heller funnits så mycket ork till, har tvingat mig att orka.
Ja ni vet "duktig flicka syndromet" kanske jag skulle vara sjukskriven för... förra året tänkte jag om bara fönstren utifrån ser adventsfina ut så. Att det var stökigt och ostädat det var en annan sak.
Nämen nu gnällde jag igen, eller konstaterade hur det varit och hur jag inte vill ha det igen.
Alla stressar runt jul, japp men...

Hur var det med musiken idag då, jo ni får en länk till Björn Skifs och en låt som kanske inte är så vanlig men får mig att le

Kyss mig - Björn Skifs

Svårt att fota ibland, men älskar mina gamla glasljusstakar, samlar faktiskt, alla jag har är liknande dessa, är två par till. Alla hittade hos antikhandlare några från samma sedan länge nedlagda glasbruk


Kram

2 kommentarer:

  1. Här är det sen länge full vinter, så vitt att det gör ont i ögonen.

    Jag tror att jag förstår vad du går genom nu, har själv liknande erfarenheter.
    Det som är tydligt är att man aldrig blir sjuk från en dag till en annan.
    Det tar år innan man till slut kraschar.
    Och det tar tid att själv förstå vidden av sin "sjukdom" och anpassa sig efter den.

    Hoppas du får en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog tog det några år alltid.
      Ja jag har förstått du har liknande erfarenhet.

      Tack detsamma

      Radera